Klätternördar av rang

Mallorol, mars -06

Det har gått bra den här hösten, trots att det har varit kasst väder. Det har gått bra, tänker att jag kan vara lycklig utan att få klättra hela tiden.

Att jag kan göra andra saker som får mig att må bra, jag är inte en slav under adrenalinet och klätterflytt.

Jag är inte en sån där inbiten klätterjunkie som bara tänker klättring, känner klättring, pratar klättring, lever klättring. En sån som kan varje flytt på alla leder, vet alla grader på leder i närområdet. Håller mig uppdaterad på vad andra klättrar jorden runt, vet att Black Diamond har kommit med en ny karbin.

Petter leker med barnens julklapp

Det har gått bra den här hösten trots allt, i helgen firade vi jul med hela familjen, väldigt trevligt att träffa hela familjen med tillhörande barn. Förra helgen besökte jag stora staden på andra kusten. Hälsade på Hanna-Kajsa, gjorde örhängen, drack vitvin och sånt som normala människor gör. Visserligen fick jag ett så bra pass på Karbin att jag knappt kunde knyta händerna två dagar senare, men jag har hållt mig lugn. Sysselsatt mig.

Petter för snabbvisit på Häller

Så kommer söndagsmorgon och sol. Det börjar rycka i kroppen.

Min syster med barn och sambo är på väg för att besöka oss.

Solen skiner, det är precis runt noll grader, frosten ligger med ett tjockt täcke över världen.

Jessica ringer och meddelar att de borde dyka upp om drygt en timme.

Petter och jag tittar på varandra.

-Hinner vi?

Vi lämnar frukosten som den står, skyndar ut, packar väskan och startar bilen.

Klätterjunkie i solen

Det är där och då i bilen på väg till Häller med en timmes frist innan det dyker upp besök, inser jag det, jag är nog beroende ändå.

Bara en led säger jag till Petter, jag blir lycklig om jag bara får klättra Mallorol en gång...

Jag med, kommer det från Petter och jag vet att jag har en allierad i mitt sökande efter lite lycka.

Vi ställer klockan och hinner precis en gång var på Trampolin innan klockan ringer, dags att packa ihop!

Inser att det är inte det att jag inte är en lycklig Hanna om jag inte får klättra, det är bara det att jag blir lyckligare.