Ömma fingrar, kalla tår

Bara mantling kvar i snökaos...

Du, vad vill göra imorgon Petter?

- Hm, jag tänkte att vi kanske kunde klättra de klassiska 6- :arna? Vinterstil.

Det är snö i luften och sex minusgrader.

Lagom med vinter helt enkelt.

Petter börjar på Villskudd och solen kommer ut mellan molnen för en kort stund. Han slinter med fötterna titt som tätt. Hänger en gång i början för att värma upp de händer som blev av med handskarna snabbt.

Jag hör honom uppe vid traversen; det här är ångest..

Det är kallare nu, snön faller och jag försöker följa och behålla handskarna på.

Snön packas på stegen och bildar en ishinna, någonting som inte klätterskor är särskilt ämnade för. Känner mig som bambi på is, spänner kroppen för att kunna stå kvar.

Det bildas ett islager på mina tunna handskar och jag biter ihop käkarna när smärtan kommer.

Ångest, det var länge sen den känslan var så överväldigande i mig.

Det är sällan ångest griper tag i mig, men där och då så förstod jag vad det betyder.

Det blir bara en av klassikerna och vi åker hem med leenden på läpparna. Bortglömt är ångesten, kylan, rädslan och istället så njuter vi av att ha varit ute en vinterdag och lekt lite.

Isläget i Munkedal

Jag sladdar in på parkeringen, ofrivilligt, och försöker hålla mig på benen med halkan mot kängorna. Småjoggar in så pudrsnön yr för att kolla in isläget i Munkeldal tills astman säger ifrån. Har tyvärr en tid att passa för att affären ska öppnas.
Tar en bild och joggar vidare; så här är för er alla som är nyfikna och är lediga i helgen!





























Det första fallet man kommer till





























Längst in i hörnet




























Precis till vänster den förra, behöver nog lite mera tid :)





























Längst bort, det forsar fortfarande vatten bakom

Inför vintern

Kommer hem till ett tomt torp efter ha haft inomhuskurs.
Tar på mig gummistövlarna och går ut
låter lugnet ta mig
ljudet av snö som landar på marken
letar mig runt mellan granarna
och hittar ro
får lysa mig hem med mobilen
tänker på Mia som osjälviskt har släpat runt mig i skogen som nybörjare i svampplockning där hon lite diskret frågar; Eh, Hanna har du tittat bakom DEN stenen?
Tack Mia för att du har lärt mig att hitta trattisarna!

Kalymnos i hjärtat

Petter på väg ner från Grande Grotta

Jag drar in ett djupt andetag, låter dofter av syden fylla mina lungor, dofter av timjan, oregano och get. Hör havet slå in på stenstranden och tänker att det här måste vara himlen.
Vi är på väg upp mot Grande Grotta första dagen och det går inte annat än att bli lite tagen av åsynen, det är så sjukt brant, i alla fall för mig som är vertikalklättrare, trots att jag har varit här förut.






















Petter leker med min nya kamera på Odyssey

Det är som att vara på rymden med alla stalaktiter som hänger ner och redan efter första dagen är mina lår täckta med stora blåmärken och knäna ser ut som köttfärs.
Knälås bakom varje stalaktit för att vila mig uppför, alla kroppsdelar används för att minska tyngdlagen, en vad, en axel, för att inte tala om att sitta på blobbarna, där Heyman som är en ruttad brantklättrare kom med guldtrixet att korsa benen under.
Som tur är så finns det att ta av för alla på Kalymnos, jag kom på att jag trivs nog på lite mindre brantare med stalatktitblobbar och tufor mest.





















Telendos ståtar inför solnedgången

Underarmarna har gett sig, som varje klätterdag långt innan dagen är helt över och jag tittar suktande ner mot havet som ständigt är närvarande. Petter har rastats bra han med, även hans underarmar verkar nöjda och vi ger oss ner till den dagliga rutinen, dopp i havet och två kulor italiensk glass.

Havet är perfekt varmt och vi hinner lagom hem till en grekisk sallad på verandan till ännu en sprudlande solnedgång. Vi kommer överens att Kalymnos nog slår Thailand som klättersemester-semestermål. Romantikfaktorn är oroväckande hög.





















Jag på väg ner mot Sikati cave

De första dagarna går jag bara runt och ler, säger säkert 10 ggr;
-Petter, det här är så sjuuukt kul!
Glädjen håller i sig och ett av de mäktigaste klipporna var Sikati cave, som är som en krater med klättring i en halvcirkel. Mäktigt ställe bara att vara på och ännu mäktigare när hällregnet kom och med det åskan som dånade precis utanför. Så brant så vi och nästan alla leder höll sig torra en heldag när 1/4 av årsnederbörden kom på en gång.




















Vilodagsaktivitet

Lite info:
Vi flög Göteborg-Köpenhamn-Athen med SAS och vidare till Kos med Olympic för runt 3000 kr/var. Kolla även charter till Kos som alternativ, de slutar gå i börja nav november.
Sen buss (eller taxi, 15 E) till hamnen I Mastihari och snabbbåt från Kos över till Pothia på Kalymnos, ca 30 minuter, 6 Euro var. Finns även en båt som tar längre tid men är billigare
Vi kom sent och tog taxi till Massouri, 15 E
Kan även vara värt att kolla flyg till Turkiet och sen båt till Kos.

Boende kan variera från 7 och uppåt, vi betalade 22 E/natt hos Tatsis, med städning varje dag. Normalt så hyr man en studio, där finns det kök och ofta en balkong med havsutsikt, gå runt och fråga efter de olika priserna.

Det är relativt billigt att äta ute, 7-12 E för en middag, 1,5 för en öl så vi åt ute nästan varje dag.
Det finns två vattenkranar med dricksvatten i byn så man behöver inte köpa vatten.

Det behövs ingen bil, då det är gång avstånd till de flesta klipporna, och det är billigt (5E) att hyra cykel eller skoter (10E) om man vill åka till någon av de mer avlägsna klipporna. Det går även en lokalbuss.

Temperaturen låg mellan 18-25 grader, perfekt för klättring i skuggan, finns väggar som vätter åt alla håll med ca 1700 leder att välja på

Vilodag

Vad är det för fel på oss hinner jag tänka innan foten slinter i det lösa gruset och benen får sig en avhyvling av de miljarders vassa buskar som i någon timme har rakat mina ben.
Missanpassade turister som vi är, så måste vilodagen vara någonting annat än att ligga still på stranden och vi bestämmer oss för att ta en liten vandringstur runt Telendos under middagssolens strålar.
Vi nobbar lunchen och tänker att vår enda banan är god nog, något den säkert hade varit om inte vandringen tog fyra timmar i en sån eländig terräng jag aldrig ens skulle tänka på att ta med min mamma på, ens knappt mig själv ännu en gång.

Det vara förra vilodagen, sa idag har jag promsat på att vi ska utnyttja den goda maten, det varma havet och de vackra stränderna och låta kroppen få vila från magiskt fin klättring. Underarmarna är som två döda fiskar och de behöver styrka for de sista dagarnas klättring.
Längtar inte hem ännu.

Längtan

Snart
snart åker vi
tidigt imorgon bitti
med flyg till solens land
Kalymnos, kalksten, vin och bad
Lämnar köksbygge, regn
lägenhetsstädning
höstrusk
snart

Sista titten

Nära vår lägenhet växer det ett träd,

en praktfull rund oxel som står naken nu på hösten

där i sin nakenhet är den till skydd för de som behöver

svartvita bollar som kurar ihop sig för natten,

grenarna är fulla med skator samlat sig för mörkret

Men att fånga det på bild skrämde upp de alla på flykt

och jag gick med dåligt samvete

för att städa färdigt vår nysålda lägenhet.

Nya berg finns det överallt

I vintras promenerade vi förbi den här klippan, men det tog oss ett tag att komma dit igen.
Igår med varm höstsol värmandes i ryggen satte vi upp två topprep för en kort klättersession med kul klättring, blir blött och lite löst, men äventyrligt.

Vi såg spår efter andra som varit där före oss, fastsatt kil, ansade kaprifoler och lite träd.
Vet att våra finnar var där en sväng, men misstänkte att de inte hade lagt ner det jobbet för en dags klättring och det såg ut som rensningen var förra året (?). Tänkte att det kanske var Rask, då det är runt knuten till honom, men mötte honom promenerandes på vägen hem och han visste att det hade suttit några borstar, men det var inte hans.

Nu vill jag inte trampa i klaveret om det är någon som inte har klättrat färdigt sina projekt, så om du har Fågelviken kärt om ditt hjärta, hör gärna av dig...

Första snön

Solen skiner in genom fönstret
tar på mig glasögonen och utbrister för mig själv;
Det snöar!

Mina blommande röda rosor är strödda med ett vitt lager frost
Fåglarna flyger skyttetrafik till det lilla fågelbordet
Det knarrar i gräset när jag går ut till bilen
jag börjar nästan gråta för att det är så vackert
och för att min kamera är spårlöst försvunnen sen helgen.

Inga bilder på Fredrik Rapp på besök
inga bilder från fina dagar på Häller
inga bilder på snö, sol, gula träd, frost, dimma
dags att beställa en kamera!

Sju sanningar

Vackra Helena gav mig en blogaward och svaret om sju sanningar kommer här:

Jag tycker inte alltid det är roligt att klättra

Jo det är sant, ibland är jag inte alls motiverad att klättra utan går hellre runt och pysslar med annat. Får lite ångest och undrar varför jag låter klättringen ta så stor del av mitt liv, har en känsla av att jag kanske borde tycka att det är roligt. Men så kommer lusten tillbaka och jag glömmer ångesten.

Är inte alltid glad

Är svartsjuk, avundsjuk, arg, ledsen eller känner mig tom, ensam, sur oftare än du tror.

Brottas med prestationsångest

Jag tar mig i örat med jämna mellanrum för att inte fastna i prestationsfällan. Att det inte är farligt att misslyckas. Att inte försöka leva upp till några förväntningar. Att inte bry sig om vad "andra" tycker och lyckas för det mesta. Men ibland så känner jag att jag faller dit och får lyfta upp mig själv igen.

Annorlunda familj

Uppvuxen i en röd liten stuga utan el och vatten mitt i djupaste Småland. 6st halvsyskon fanns sen förut på Olles sida, 4 st på mammas blev det. Härligt flowerpower med majjaodling i skogen. Bodde med Olle tills jag blev 8 år när jag bestämde mig för att flytta till mamma. 8 år hos mamma sen flytta hemifrån när jag var 16, som jag sa till Olle att jag skulle göra när jag var 8.

Tycker om att vara själv

De flesta kanske tror att jag är sjukt social och det är jag med när jag är på det humöret. Däremot så har jag ett stark behov att få vara själv som växer och växer tills känslan sväller över

Tidsoptimist

Vet inte vart det kommer ifrån, kanske att jag aldrig har haft en tid att passa när jag växte upp som har satt sina spår? Klarar bara inte av att hålla tider, pressar gränserna till ohållbarhet varje dag.

Fåfängd

Jag kan inte låta bli, älskar färger och känna mig snygg. Vet inte hur många gånger jag har hört; vad gör du? Sminkar du dig nu när vi ska ut och klättra?
Jajamensann, det gör jag!