Ömma fingrar, kalla tår

Bara mantling kvar i snökaos...

Du, vad vill göra imorgon Petter?

- Hm, jag tänkte att vi kanske kunde klättra de klassiska 6- :arna? Vinterstil.

Det är snö i luften och sex minusgrader.

Lagom med vinter helt enkelt.

Petter börjar på Villskudd och solen kommer ut mellan molnen för en kort stund. Han slinter med fötterna titt som tätt. Hänger en gång i början för att värma upp de händer som blev av med handskarna snabbt.

Jag hör honom uppe vid traversen; det här är ångest..

Det är kallare nu, snön faller och jag försöker följa och behålla handskarna på.

Snön packas på stegen och bildar en ishinna, någonting som inte klätterskor är särskilt ämnade för. Känner mig som bambi på is, spänner kroppen för att kunna stå kvar.

Det bildas ett islager på mina tunna handskar och jag biter ihop käkarna när smärtan kommer.

Ångest, det var länge sen den känslan var så överväldigande i mig.

Det är sällan ångest griper tag i mig, men där och då så förstod jag vad det betyder.

Det blir bara en av klassikerna och vi åker hem med leenden på läpparna. Bortglömt är ångesten, kylan, rädslan och istället så njuter vi av att ha varit ute en vinterdag och lekt lite.