Upp på Ulla

Hilde i sitt esse, snö och uppförsbacke

Vi lämnat lägret efter frukost och går upp mot Ulla ännu en gång, planen är att få upp hissäcken tre repor så vi kan sätta igång och köra nästa morgon.

Vi packar om och får upp både hissäcken och portan, Hilde får för första gången prova att hissa och hon verkar inte vidare förtjust. Pulsa i snö och sen en scrambling och en kort lätt repa så hängde de fina på berget. Stolta begav vi oss ner till ryggen för lite mat och vila.






























Sista fixet med hissäcken innan vi kan ta oss ner till fast mark igen

Väl nere så ser vår hissäck pyttepytte liten ut, som en ensam vit prick i starten av någonting gigantiskt.

War and Poetry är hyffsat lång och i sedvanlig Hilde-Hanna stil så sätter vi ribban högt så vi har som målsättning att friklättra mesta möjligt.

Vi går och lägger oss tidigt och igorerar de små små regndropparna som landar på överlevnadsfilt som vi ligger under. Den prasslar hela natten och ingen av oss sover särskilt bra, men joppar upp när klockan väl ringer.
Ganska snart så inser jag Hildes övertalang på svaklättring och min relativt goda hissteknik kompletterar varandra.






























Hilde ser livet från den mörka sidan

Hilde blir rosenrasande på hissäcken (jo det är sant, har aldrig sett henne annat än glad förut, men här var det blixtrar ur ögonen) hon kämpar och har inte långt till gråten.
Jag å andra sidan kissar nästan på mig när jag följer Hilde på en tunt säkrad 5.11a på frasiga steg ivrigt spejandes efter nästa grepp utan att se någonting. Första dagen går det an, då leder vi varannan repa och vi njuter av att få vara i solen.





























Första uppslagningen av Ulla, Hildes leende kommer samtidigt

Hilde blir dock gladare så fort vi har fått upp portan, som vi nu har döpt till Ulla, när maten kommer, sovsäcken åker fram och vi skådar en vidunderligt vacker solnedgång som smeker över våra leenden. Då är det helt plötsligt frid och fröjd, vi är vänner med allt och det är digg med porta, kunde inte klara oss utan den säger hon.


























Hilde inte helt nöjd med kombo våta-skor-porta-packning

Dag två bjuder på ännu mer svamotstånd och jag känner mig besegrad, svaklättring får mig att bli skakig i knäna. Hilde däremot gör en hjältinna insats när hon stadigt leder oss uppåt genom svalabyrinten och jag följer.

Det blir ett bra upplägg för oss båda; Hilde leder, hissar säcken så jag kan koppla loss henne från stand, jag följer och hissar sen säcken.
























Inte helt lätt med matlagning i portan

Vi går på vår första nit på sista replängd 13 där första fallet kommer efter Hilde har kämpat och lyckats onsighta 5.12 repan under. Det blir slutet på vår dag och vi slår läger under Black Heart och kryper in för matintag. Ulla blir vår bästa vän de närmaste två dagarna, regnet droppar på vårt tak, vi lyfter på flyern och kylan kommer in. Väldigt nära snöslask möter oss och vi kokar lite mer te.
























Pekka och Ryssen kör hårt i regnet

Rastlösheten kryper in under skinnet och vi tar oss ut den första dagen för att försöka klättra lite. En repa första dagen och yttligare två dagen, Hilde fnittrar hysteriskt; Vi är ute på en av de två svåraste replängderna... i regnet.. nu i kraftigt regn...
Hildes väldigt talang för att dogga upp på sva i regn med frasklippa, några egna säkringar och några bultar, gör att vi någon timme senare kan krypa in i vår allra käraste ägodel; Ulla.

Vi får besök av Peter och Peter som klättrade upp till Black Heart i regnet, en bedrift som vi förundrades över och är mäkta imponerade över. Vid elva på kvällen kom de huttrandes upp till oss, sov en natt sittandes på hyllan under en presenning och firade sen av på morgonen.























En av två saker vi tappade, men kunde hämta, vår cordellette

Vi väntar ut solen den femte dagen innan vi beger oss iväg runt lunch. Våra fast rep når nu det som jag har längtat efter och drömt om i två hela dagar, eller faktiskt fyra.. spricksystem!!!
Fina, långa, breda, branta de erbjuder allt och jag sväljer det med hull och hår, det är då jag är i mitt esse. Ge mig lite kamin och ögonen skiner och leendet är fast.

Det är Hildes tur att med hennes klassiska ; fyyy faen, du är gal.. men jag ler och tar gärna över hennes kaminreplängd, det är det här jag kan.





















Vi har valt att lämna Ulla på hennes plats och göra en stöt mot toppen, vi har 18 repor till toppen.