Jag fixar med bilen. Tyvärr är den för ny och smart så det är ingen idé att sy gardiner, det finns redan smarta lösningar fixade. Jag packar in kläder, saker för matlagning, lite klättergrejer. Ser fram emot att kunna sätta mig i bilen och åka, med det som man behöver redan i bilen. Familjen Fernqvist tittar förbi på vägen till flygplatsen. Vi äter lunch och jag får förtjust visa vår bil.
Vi åker upp till Rocher Palud mot Sommand och går upp och tittar på, vad säger man.. startpunken, uthoppsplatsen, drop-offen för skärmflygarna här i trakten. Skärmflygningen började tydligen i Mieussy så det känns extra kul att gå upp och titta på dem när de startar. Jag har alltid undrat hur de gör. Springer de ner för backen och hoppas på att vinden ska ta dem? Med erfarenheten från fallskärmshoppandet så känns det svårt att föreställa sig hur de startar utan att ha vinden under sig.
En liten uppförsbacke och en stund senare är vi där. Vi letar stenar, tittar på hopparna (?) och njuter av solen innan det är dags att bege sig neråt för att inte missa bilinlämningen. Det ser fridfullt ut när de lyfter sin skärm av vinden som tar tag i den och bara behöver ta några steg innan de sakta glider ner över dalen.
-När jag blir större, kanske vuxen så vill jag med flyga sån säger dotter Fernqvist med stort allvar. Pappa har lovat mig att jag ska få det, men han tror att mamma kommer säga nej.
Glad över att få besök och konstigt att stanna kvar när de åker hem mot Sverige. Tack för trevligt besök och hoppas det inte dröjer allt för länge innan ni återser Frankrike.
Utsikten är ner mot vårt hus i höger kant |
Vi åker upp till Rocher Palud mot Sommand och går upp och tittar på, vad säger man.. startpunken, uthoppsplatsen, drop-offen för skärmflygarna här i trakten. Skärmflygningen började tydligen i Mieussy så det känns extra kul att gå upp och titta på dem när de startar. Jag har alltid undrat hur de gör. Springer de ner för backen och hoppas på att vinden ska ta dem? Med erfarenheten från fallskärmshoppandet så känns det svårt att föreställa sig hur de startar utan att ha vinden under sig.
Familjen Fernqvist på väg ner mot bilen |
En liten uppförsbacke och en stund senare är vi där. Vi letar stenar, tittar på hopparna (?) och njuter av solen innan det är dags att bege sig neråt för att inte missa bilinlämningen. Det ser fridfullt ut när de lyfter sin skärm av vinden som tar tag i den och bara behöver ta några steg innan de sakta glider ner över dalen.
-När jag blir större, kanske vuxen så vill jag med flyga sån säger dotter Fernqvist med stort allvar. Pappa har lovat mig att jag ska få det, men han tror att mamma kommer säga nej.
Glad över att få besök och konstigt att stanna kvar när de åker hem mot Sverige. Tack för trevligt besök och hoppas det inte dröjer allt för länge innan ni återser Frankrike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar