Storleken diskuteras till dödens dagar här i öknen, det jämförs och kommenteras så öppet som aldrig annars.
Det är ingenting som diskuteras så öppet hemma, men här när det är semester så kommer det givetvis på tal mycket oftare.
Vet inte om det är för att både jag och Hilde är med på turen, men det händer så mycket mer på diskutionsfronten så fort två tjejer är med.
-Jaha, du gjorde Slot Machine, ja ja, men den är ju lätt för dig, du är ju tjej.
Ja, här tänker jag på storleken på sprickorna och ingenting annat..
Givetvis så kommer diskutionen mest in på fingerstorlek och handstorlek, men någon enstaka gång på knästorlek. För här så ÄR det skillnad på storleken!
Petter försöker förklara cruxet på Belly full of bad berrys 5.13-
ledsen över att den är åt fel håll, jag har inte kommit så långt i dataskolan... några tips?
Vi kan väl säga så här att vi kan dela in sprickorna i säkringstorlek; grön alien, gul alien, röd alien, grön camalot, röd camalot, gul camalot och blå camalot, sedan de riktigt svåra #4,#5 och sist men inte minst #6.
Så jag tänkte vi kunde ha en liten sprickskola á la Indian Creek.
Hemma hör jag ofta, ja men grön camalot, det är ju min favoritstorlek, den är ju så lätt..
Ja, hemma i Sverige kanske, på granit, men här pratar vi om sandsten, parallella och helt skoningslösa sprickor, någonting helt annat.
Blå alien försöker jag bara förtränga eftersom det betyder att inte en kroppsdel går in, fingrarna är för stora, för att inte tala om fötter, så någon enstaka gång i ett dieder kan det finnas med i repertoaren, men annars så undviks det med största möjliga mån.
Mina fingrar i grön alienspricka
Grön alien däremot kan vara lurig.
Mina fingrar kan med lite vilja och mycket försiktighet komma in ett gott stycke, medans då Petter (det är här storlekspratet tar helt av) med sina korvfingrar knappt har en chans att ens få in naglarna i den storleken. Givetvis blir det då enklare att vara tjej, som tur är så brukar även denna storlek mest klättras i hörn, då fötterna inte har en chans att få in en uns gummi i den sprickan.
Det brukar dock vara svårare att hänga kvar i och kräver mer träning.
Petters fingrar i samma spricka
Så här bra går Petters fingrar in i grön alien, han brukar köra lillfingersvarianten på den här, dvs bara stoppa in första leden av lillfingret och campusera.. bra att han är stark.
För att förvirra lite så hoppar vi till #5 camalot, min favorit bland de större, antagligen för att de är den enda som jag kan tycka mig behärska.
Peter i camalot #5 sprickan Desire
Det som behöver göras är att tjoffa in benet, böja på knät och voíla, så sitter knät fast. Det finns en bugg med det där med knät som man oftast får lära sig den hårda vägen; böj inte knät för att sedan "ställa" sig på det, då pressas det ner och resultatet är ett fastkilat knä som tar lite hud att få loss. Notera även Peters fot som kammar runt kanten.
Händerna ska stackas, det betyder knyt ena handen och lägg den ovanpå den andra mot handryggen,, sen är det bara att flytta upp knät.. och sen händerna igen.. ska nog komma med en bild på händerna, lite svårt att förklar med ord.
Petter försöker på Belly full of bad berrys, rätt storlek, fel lutning..
Nog med sprickskola för idag, det kommer mer storlekar så småningom, vi får se vad vi hinner med de sista fyra klätterdagarna här i Indian Creek innan vi åker vidare.
4 kommentarer:
Fyfasen vad jag hänger på nästa gång ni drar till USA! MVH Jesper
Logiken är: storleken spelar roll så länge som det gagnar en själv!
Och har killarna för stora fingrar så kan dom kompensera det med större muskelmassa än tjejer. Så det så!
Hej Hanna! Läser med delad glädje och ångest din roliga blogg. Kul verkar ni ha. Jag = Avundsjuk. Tipset du efterlyser till filmandet är: Vänd aldrig kameran när du filmar..
Det finns åtminstone en teknisk lösning om man vill se filmen rättvänd (utöver att vrida själva skärmen), och det är att många drivrutiner till grafikkort innehåller en möjlighet att vrida bilden i 90-gradersintervall (hela skärmbilden allts!).
Det är inte en helt smidig lösning, och det är väl mest telefonkameror som lurar en att vända och vrida på filmkameran. Fast man brukar ju lära sig efter ett par uppspelningar... ;-)
/Anders
(som uppenbarligen också funderar över problemet)
Skicka en kommentar