Utflykt till den andra världen

När vi kom ner från väggen så låg det lite behov för mina fötter att läka ihop så när Hilde sa att hon var redo för att komma ut ur dalen så var varken Petter eller Linus särskilt svår övertalade.

Vad gör då ett gäng glada klättrare om de inte ska klättra?
För min del så var jag med på vad som helst utom att sitta och titta i Yosemite i ett antal dagar medans alla klättrar runt omkring, den går en dag men inte mer.
Fanasin på vad man gör om man inte klättrar var inte direkt sprudlande, men några alternativ kom vi ändå på.























Brunch och lek med kamerainställning

Efter ett rådslag över ganska mycket vin och en god middag så föll valet på Santa Cruz.
Havet, sol, strand, kanske surfa, bo på hotel, äta middag ute var några av fördelarna med åka dit.

Men så sitter vi där i vår röda hulk på väg på dessa raka vägar, strirrandes rakt fram, för solen har tagit oss.
Röda Hulken är den coolaste bilen man kan ha, den har bara en nackdel, airconditionen funkar inte.
Alls.

Så i 35 graders värme så blir den som en bakugn, inte ens med fönstrerna nedvevande ger den den svalka som skulle behövas under låglandets brännande sol.
Så koman tar oss och håller oss i sitt grepp och vi börjar fantisera om havet och dess svalkandeverkan, hur länge vi ska bada och leka med vågorna.

Vi närmar oss Santa Cruz, vi ska bara över en liten bergsknalle, men där visar det sig vara kallare, ganska mycket kallare.
Så när vi äntligen rullar in i stan så är den molnklädd och jeansvänlig, så jag och Petter stannar säkert på stranden medans Linus och Hilde triggande varandra plaskar en sväng innan de kommer upp med blåa läppar.



























Hilde gör fynd

Vi lärde oss inte att surfa utan njöt av en god midag på restaurang och tog ordentlig sovmorgon på hotellet och spanade in alla kanaler innan vi av verkade en kärlekskomedi innan frukost.
Det kan ha något (iallafall för min del) med gårdagens drinkar att göra.
Medans grabbarna valde att gå på bio så roade jag och Hilde oss i säkert en och en halv timme på motsvarande Frälsningsarmen med att prova alla möjliga kreationer.

Provrums dörren gick i ett, ungefär i samma takt som skratten och jag tror att spanjorskorna som jobbade där hade lika skoj som vi.

Det är konstigt hur en stad kan ta så mycket tid ens tid, den försvinner i ett töcken av gator, drinkar, mat, affärer, cafér och önskningar om att få äga saker.























Petter fixar sista pyntet

Vi lovade att vi skulle döpa henne, men glömde skumpan och istället fick hon en kärleksfull tvätt och RÖDA HULKEN intatuerat på huven innan vi styrde tillbaka til vår andra verklighet, campinglivet.