2008-10-13

Två små pluttar på El Cap

Här kommer tio anledningar att rättmäktigt få lov att vända på The Nose:

  1. Smärta i tårna (speciellt om de är angripna av svamp som har resulterat i djupa köttsår)

  2. Det faktum at vi greide å legge igjen to stk camalot#4, en stk camalot#3 samt en stk camalot #2 ved innsteget. Sikringer som er uunnvaerlige lengre oppe på ruta.

  3. Fler replag framför som gärna är som en kork på the Stoveleg crack, involverar både klättrare med ambitioner att göra det som en storvägg eller bara glada amatörer som vi som vill klättra upp en bit utan att behöva lägga in för mycket i det.

  4. Hildes sko döde i dag - hullet på höyre stortå gjorde det ikke lettere å stole på smöreteknikk på hyklerisk, vannpolert granitt. OG - skoene har dessuten gitt fra seg veskende gnagsår på haelen.

  5. En iskall vind som svepte över dalen och höll oss stackars klättrare i en temperatur strax över nollstrecket och minusgraderna från natten lyckades inte riktigt spolas bort av solens strålar.

  6. Hundre mennesker med kikkert rettet mot The Nose på grunn av verdensrekordforsök i speedklatring. På förste taulengde hadde de enda ikke starta å klatre, så alles öyne var rettet mot de som faktisk var i veggen på det tidspunket: Oss, samt noen treige aid-klatrere. Psykende å vite at alle flytt og kileplasseringer blir nöye iakttatt!

  7. Adrenalinstopp. Vi använde allt vårt adrenalin på att hänga runt Yuji och Hans när de skulle starta klättra, jag fick veta all svenska som Yuji kunde; Jag älskar dig och att Hanna betyder blomma på japanska.Dessutom fick Yuji hela den stora folksamlingen på ängen att skrika i kör; "HILDE AND HANNAAA" och vårt adrenalin gick åt till känslan av våra five-minutes-of-fame. Vi var helt tömda efteråt.

  8. Sterk fölelse av demoralisering når vi ved hjelp av rask hoderegning innså at Hans og Yuji(?)klatra omtrent ti ganger så fort som oss. Bevis: Vi var ved Sickle Ledge, fire taulengder oppe i veggen, da gutta toppa ut. Og til informasjon er The Nose 32 lengder.

  9. Rädsla, en oförklarlig känsla som av och till anfaller med full kraft på oskyldiga klättrare utan nåd. Det börjar i lilltårna och sprider sig som en kall känsla uppåt i kroppen, griper tag i hjärtat som snörper sig samman och paralyserar hjärnan och kroppen.
    Känslan av att dö kan tyckas banal ibland men av och till är det den enda tanken som cirkulerar, speciellt idag. Kroppen skriker om hjälp för att överleva, kanske är det en normal instinkt från gamla tiden som plösligt slår till?

  10. D-dagen: Dagen i dag ble ikke som vi trodde den kom til å bli: Dagen i dag var forhåndsbestemt til å bli som den ble. Det ble verken speed, 20 taulengder eller monstergod psyke. Derimot ble det noen fine taulengder på verdens kanskje fineste klippe, powerbars og avslapning på Sickle Ledge, latter på grunn av glemte kamkiler og generelt god stemning. Noen dager skal man bare ta de signalene man får og höre på dem. I dag snudde vi da vi hadde ti gode grunner for å snu.

Fordelene med å snu var mange. Vi fikk en times tid på enga under El Cap, og et glass svindyr men fantastisk rödvinsglass på Yosemites dyreste hotell. Hvilke grunner har du for å snu?

9 kommentarer:

Anonym sa...

Känns som ni har råd att vända på Nosen efter allt annat ni har lyckats åstadkomma!!

Anonym sa...

Har ni läst på www.speedclimb.com? :-)
/Anders

Klättertorpet sa...

Ha, ha, ja det var trevligt att de kom ihåg vad vi hette även när de kom upp till toppen. Helt övertygad om att det var vår påhejning och samarbetsvillighet som gjorde att de satte sitt rekord =)
De var iallfall väldigt trevliga och satte en liten guldkant på vår dag.

Jonas sa...

Ohoj, kul att läsa om era bravader. Go go go! Hälsa boysen också. Nåt nytt från dem förresten?

Anonym sa...

Gnagsår och fotsvamp. Underbart! Bra att ni bytte igenkorkade näsan mot urdragna vinkorkar! Kära Bohuslän väntar på er alla!

Anonym sa...

Hej Hanna o Hilde!

Ni är verkligen hjältinnor, super kul att läsa om era äventyr!

Ta hand om er o kör hårt på samma gång! Hälsa grabbarna!

/ LinaK

Klättertorpet sa...

Hej Jonas,nej tyvarr sa har jag ingen uppdatering pa grabbarna, de var pa vaggen nar vi akte fran Yosemite och ingen mail i inkorgen.
Antar att de har fullt upp med harda sprickor =)

Klättertorpet sa...

Hej Lina, om du visste hur mycket jag har tankt pa dig nar vi var i Yosemite.
Jag har ett langt mail som ligger i huvudet, men som inte har blivit nerskrivet, vi far se om det blir det, annars sa tar vi det nar vi kommer hem. =)
Stor kram till dig och Walker!!

Klättertorpet sa...

Tack Wendelin, maste erkanna att jag lite avundsjukt tanker pa de fina hostdagarna som jag missar i Bohus, ta hand om dom at mig =)