Bättringsvägen..

..där har jag faktiskt (oj, mitt favortord som jag försöker att sluta med) bott på när jag bodde i Lindesberg och det tyckte Ulrik Carlsson var vansinnigt skoj och det kom alltid ett eller annat skämt om det.




























Monster off-width från marken

Men nu är jag faktiskt på bättringsvägen när det gäller mina fötter iallafall.

Jag har försökt att inte tänka på vilka väggar som omger mig, tittat ner i gruset och hängt ganska mycket på stranden, sen har jag varit och fått bilder från när vi klättrade Salathé av Tom som står och fotar nere under El Cap.

Dövörat har halvt slagits på när det har planerats vilka turer som ska klättras och det har hänt ganska mycket här de senaste dagarna;

• Petter och Stefan har varit uppe på toppen och känt på de svåra replängderna på Golden Gate, och det verkar som det har gått väldigt bra så imorgon börjar de hissa, vila en dag (eller fler om det blir snö som prognosen halvt som halvt säger) och sen ska de köra på riktigt.
  De verkar ha en väldigt bra chans för att fria den, ska bli spännande att se hur det går.
  
• Linus och Sindre klättrade Nosen på en dag, vi satt och spanade på dom, det såg bra ut.. ända tills mörkret kom.
  Vid fem tiden på morgonen kravlade de in i campen och fick i sig grillat kött innan de stupade i säng efter 22 (tror jag) klättring.
  
• Hilde och Peter (gamla Pekka, vi försöker verkligen att tilltala honom med hans tydligen riktiga namn) hade alpin start och klättrade Sons of Yesterday och Serenety Crack.
  
• Idag har Peter dessutom lovat att hans sista alpinastart är lagd då han och Tore (ca 50? ung norrbagge) steg upp innan solen för att hinna upp till toppen på Astroman.

Dessvärre har Sindre och Reymond beslutat att torka tält i norge istället för USA och min bundsförvalt i klubben jag-vill-oxå-klättra-men-det-vill-inte-min-kropp (Reymond) rest och nu måste jag nog ta ett allvarligt samtal med min kropp, eller mina tår.





























Precis under huvudväggen på Salathé

Jag ska testa gränserna lite med mina fötter imorgon då jag och überdamen ska försöka komma upp på Astroman innan mörkret lägger sig över dalen.
Så håll tummarna för oss, speciellt någongång vid niotiden då vi troligtvis befinner oss under Harding Slot och jag i ren förskräckelse blickar uppåt mot denna beryktade replängd.

Historierna i campen om hur många som har fastnat och det har behövts både matolja och Search and Rescue för att få ut fastklämda klättrare ur kaminen, att hälften inte kommer igenom och får försöka laybacka utan säkring på utsidan, ungefär som Great Crack på Lexby.

Är lite glad jag har klämt mig igenom den förut en gång, men tänk om jag har blivit större sen sist?

Nåja, det visar sig nog.. men håll tummarna ändå..