Trött kropp

Hilde gör framsteg på repcoilingen

Lyxhelg mitt i veckan ännu en gång, efter sovmorgon så hämtade jag Hilde för en tur upp till Bohuslän går.


Solen stekte och termometern visade en bra bit över 20 grader så det blev Skälefjäll som fick bidra med svalka.
Kroppen ville inte riktigt vara med, inget hugg i kroppen direkt, inte förrens vi gjorde Jamsprickan nr 2 som jag bara älskar.
Ja, just det, det är för att det är massor av handjam på den.
Det finns någon konstig koppling i min kropp mellan handjam och lyckohormoner, någon borde forska på det där hur det kan hänga ihop.
Jag blir helt speedad av att få lägga några härliga handjam, det kan inte vara normalt?

Varma, glada och galna

Idag blev det Hallinden och vi fick pisk på Gå på pumpen, Hilde gjorde en heroisk insats på den skarpa änden med jordens längsta fall med en rippande blå alien.

Solen stekte och det blev en sväng till Konsum för glassinköp och sen havet som avslutning på vår minihelg.
Lägenheten stog tom när jag kom hem så det fick bli en springtur. Jag har nästan kommit överens med springningen, men bara nästan. Det krävs fortfarande pulsklocka, Petters löparshorts (fast han inte vet att jag lånar dom, men jag känner mig faktiskt snabbare i dom..) och hög snabb musik i öronen för att jag ska orka ta mig runt.
Så fort en låt tar slut så går det oerhört mycket trögare, jag tror det är för då hör jag helt plötsligt hur mycket jag flåsar.

En trevlig avslutning på kvällen med Katrin som ska bo här några dagar och dagens citat från Åsa, som nästan nybliven förälder.
Hon lät snuvig på telefon så jag frågade om hon var sjuk, jo det hade hon ju varit.

-Vad tråkigt..
-Nja, nu är det ju bara att vänja sig att vara förkyld några år framöver..