Solvik och Svanvik

Två dagar, två ynka dagar är allt som behövs för att jag ska känna mig lite mer lugn, lite mer harmonisk och definitivt lite mer nöjd med livet. Nu pratar vi utomhusklätter dagar och den här veckan blev det två.

Det började bra med en minisemester till Linköping och snabb sväng till Norrköping.
Petter skulle sälja in BD på Uteliv i Linköping på onsdagsmorgonen och eftersom vi båda två var lediga (iallafall jag helt och hållet) både tisdag och onsdag så åkte vi Linköping på tisdagsmorgonen.
Förhoppningen var att dom elaka gråa molnen som täckte himlen skulle skingras när vi närmande oss Linköping så vi skulle få klättra utomhus.
Så blev aldrig fallet, så det var att slappa på hotellrummet och sen blev det ett pass på Hangaren istället.
Riktigt fin vägg måste jag säga, många leder och pumpen kom som ett brev på posten efter allt bouldrande för min del.

Kvällen avslutades hemma hos Ankan med lite rödvin, chillichoklad och planering inför morgondagen då med klättring och sol på Solvik.
















Hotellfrukost och sen var det bara att packa ihop för att hämta upp Ankan och bli lotsade till klippan. Det var en sån perfekt dag så jag får nästan gåshud när jag tänker på den i efterhand.

Solen skiner, det är vår i luften och jag känner mig nästan lite barnsligt pirrig för att få klättra ute och få se solen..
Det är perfekt, precis lagom varmt och grabbarna klättrade i bar överkropp när solen låg på som mest.
Vi fick påhälsning av en vessla eller en hermelin som nyfiket iaktog oss en bra stund och det känns som att våren är här för att stanna på riktigt.



Solvik stängs tyvärr den 15 mars (men öppnas igen 1/6) så det känns som ett privelegie att solen passar på att skina när vi är här, för det vara som Ankan sa: det kanske blir första och sista gången på Solvik i år.

Det är skönt att få klättra utomhus, men det känns ovant. Fotstegen känns små och mjölksyran kommer smygande för att sen slå till med full kraft. För min så kändes uppvärmningsleden som ett slag i magen och med två stockar till armar så blev det svårt att klättra.

Söndagen blev nästa ute dag, men då var det absolut inte läge för bar överkropp. Jag kikade ut under rullgardinen någongång på morgonen och såg bara en kompakt grå himmel så jag tog sovmorgon, trots att jag pikade Patrik om att jag skulle ringa och väcka honom för klättring.
När jag ringer vid elva tiden så låter han positiv på att bege sig till Svanvik i gråhimmel, blåst men med 6 plusgrader. Det var bara att packa väskan så snabbt som det gick, bränna till Svanvik med långkalsonger, thermos och god vilja. Vi fick några försök på Vargtass var innan vi var besegrade av mjölksyran och mörkret hotade att ta oss.