Hanna-Kajsa var vårt finbesök på måndags springningen så det var lyx att både få äta lunch med henne och sen få piskt tillsammans.
Det är på något sätt alltid skönare att få pisk tillsammans med någon annan än att själv knappt orka uppför backarna. Idag var det Lina the terminator som fullkomligt spöade skiten ur oss med ett hiskeligt tempo och hur vi orkade följa efter henne i nio kilometer kan jag knappt förstå.
Tänk er lite möra ben, ett högt flås tempo och så kommer DEN uppförsbacken, eller i alla uppförsbackar faktiskt, och vad händer då?
Jag och H-K sänker tempot och får kämpa, trycka ifrån på varje steg och flåsar som två flodhästar, men Lina gör skäl för sitt smeknamn.
Hon ökar stegen och fullkomligt flyger uppför backarna och det enda vi ser av henne är hennes lång hästsvans som gungar, lite retsamt, i takt med hennes ökande steg och ett grusmoln som försvinner.
Hade det inte varit för dig Lina så hade vi nog tagit en kort lugn joggintur, tack för att du visar oss vart skåpet ska stå och vi kommer stå som två kapplöpningshundar och vänta på haren nästa måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar