Patagoniarapport från Magnus

Rapport från Patagonien, måste erkänna att jag blir lite avundsjuk när jag ser hans bilder men tröstar mig med att jag åker till Spanien imorgon och får njuta av sol och kalksten istället.




























Thomas kommer upp på ryggen innan toppväggen.

Efter lite om och men kom vi till slut fram till El Chalten.
Efter en vecka med bouldering, sportklättring och fraktande av utrustning kom första chansen att klättra.
Med ca 40 timmar finväder valde vi att gå in i Torredalen och se vad som kunde vara bra. Vi ville klättra så stort och hårt som möjligt och hade gigantiska ryggsäckar och jag hade fullständigt glömt hur jobbigt det var att gå de 9 timmarna till Polacos.




























Foto från toppen på Inominata, Tomas i sista kaminen

Förhållandena var dock lite för bistra så valet föll på Rafael Juarez/Inominata och AngloAmerikanska leden (vi klättrade berget till höger på sista bilden) som är en 600 meterstur på mest klippa men lite is också, grad 5.10 A1.
Efter anmarchen dagen innan och bara nån timmes sömn är det ett under att vi kom upp i god stil.

Vädret är stadigare än förra året så vi är optimister. Tyvärr ser bergschrundet till instegsrännan nästan omöjligt ut så kanske provar vi pelaren från andra sidan Mermoz.
Lite mer klippklättring, lite bättre!!






















Inominata till höger. Poincenot i mitten

Subject: to whom it might con..

Fick mitt första medelande från Magnus i Patagonien och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...

hej på er
har stormat massor i det sista men koseligt ändå. har burit utstyr mot Niponino., kanske bra om två dagar. ska försöka på nån lite svårare klipptur på Innominata på 15 replängder. Tror nordpelaren är isig. Men godvädret kommer säkert.

Nu till ämnet.

David Lama är tillbaka. Igår berättade han om sitt projekt för Colin Haley o Zack Smith. Han låter sin egna guider aida compressor leden och de ska rapellbulta en linje till vänster som Lama ska prova.

När Colin påpekade att klättervärlden kommer bli minst sagt upprörd svarade han bara att han kan "take it".

Så... det diskuteras och smids planer här men det är också bra om det sprids snabbt och långt så, använd era kontakter och kontakta Redbull!! Seees!

För er som inte följt debatten från förra säsongen, kolla Will gadds blogg eller på Alpinist och för lite mer kött på benen.

Inför debatten den här säsongen så kolla in Colin Haley blogg den killen med mest information i dagsläget och med en väldigt bra sammanfattning.

Klipppremiär!

Petter njuter av solen och glömmer bort vintern

Det är vinter och kallt. Magnus pysslar med sin packning inför Patagonien, provklättrar sina nya stegjärn på sina nya anmarschskor, klistrar fast extra fyllning i hälen på sina nya storskor för att få dem mindre och jag står med en liten klump av avundsjuka i magen.
Han lovar att uppdatera sin resa till mig, och inser att jag får nöja mig med det.

Magnus åker och Hanna-Kajsa kommer, det är plusgrader och sol. Vår i luften och vi tar en tur till Häller, sätter topp på Trampoline.
Låter kroppen vänja sig vid att röra sig på klippa, jamma och att stå på små steg.
Det känns främmande, första vändan känns avig, tung och svår men det lossnar och kroppen kommer ihåg vad det är den brukar göra.
Känslan av lycka sprider sig, solen silar sig in mellan träden, kroppen börjar kännas trött och nu längtar jag till Spanienresan.

Tiden..

Greger glad över att han följer på sista leden för dagen

Det är konstigt det där med tid.
Att den kan tyckas gå så fort och försvinna iväg,
eller stå still,
tänjas ut i slowmotion,
sträckas,
för att sen helt plötsligt ta fart igen.

Så var det igår.
Jag ser Greger börja sitt förstemansfall på is,
ser honom sakta tippa över eftersom höger stegjärn tydligen vill sitta kvar i isen när vänster yxa och stegjärn floppar
hinner tänka; oj, oj, han trillar..
..det ska man inte göra på is..
.. jag har aldrig hållt ett förstemansfall på is..
hela världen är tyst och stilla

sen går allt i ultrarapid,
repet stramas
jag åker upp som en vante mot insteget
och Greger hänger kanske 1,5 meter ifrån mig.

Allt gick väldigt bra, en mjukt och fint fall
båda yxorna kvar i händerna
och Greger skrattar
kör upp igen och vi har en fortsatt fin dag i Munkedal.

Ryser lite vid tanken på vad som kunde ha hänt
men låter det vara kvar som en lärdom att alltid säkra försteman med ett par läderhandskar,
att sätta isskruvarna tätt
och att inte slarva vid forserande av "isbullar"

Att lära sig..

Hanna-Kajsa ser lite nervös ut under Undertaker

Hanna-Kajsa var på besök över nyårshelgen och trots att jag knappt kunde ta mig ur soffan för alla gula kycklingar som bosatt sig där annars luft ska vara så fick vi klättrat massa fina isfall bla Undertaker.
Helgen bjöd på några bra lärdomar;

* Ha alltid ett par extra strumpor, två plastpåsar och silvertejp i ryggsäcken, speciellt om du ska klättra från frusen sjö eller havet.
Eller en stege..
* Det är jobbigt att klättra vertikal is!
* Isen är ALLTID brantare än den ser ut
* Hur man än gör så blir det för varmt på anmarschen
* Hur man än gör så blir det för kallt att vara andreman
* Isen behöver inte vara snäll även om det är relativt varmt ute
* Man blir sliten av att klättra is 5 dagar i rad
* Det går utmärkt att hänga i en isskruv
* Det går utmärkt att klättra is även om man knappt orkar bära in sin ryggsäck till insteget
* Lita aldrig på en bergsguide, iallafall inte en optimistisk bergsguide

Liten hint om vad platspåsar, silvertejp och extra strumpor har för gemensam nämnare..

Vad mer kan man begära av vintern?

Mamma Åsa Ekfelt håller sig lugn i Munkedal

Det är fullmåne, snön knastrar under mina fötter och hela världen gnistrar
Det är sol och den klarblå himlen blir beströdd av små små snöflingor
Jag andas tungt och försöker åka snabbare i nyspårat med tung snö
Jag glider fram på de isiga uppåkta spåren
Jag fryser om fingrarna och ser Åsa stadigt leda upp fall efter fall
Jag övertalar Petter om att säkra mig bara på ett isfall
Jag ser Johanna glatt leka i Munkedal
Jag hänger upp isskruvarna över den varma vedkaminen
Kommer hem kall, trött och glad

Det känns som om mitt liv går i repris på förra vintern och jag älskar det!
Klätterisen är ledbar och fin i Munkedal, vid Trollhättefallet och Fjällbäcken. Avtar att det är fruset så att det går att komma ut vid Kärnsjön och havet ser ut att frysa så snart så väntar även Stora Bornö och Saltkällan.
Skidspåren är magiska i Munkeldal, så ut och lek!

Är det verkligen kul?

Mina yxor gillar kanske inte killar...

Så sitter vi där i köket och har samma diskussion som förra året
Jag har varit ute och isklättrat
lett min första led för året
varit så rädd som jag inte kan komma ihåg att jag någonsin har varit
men samlat och med tung andhämtning kommit upp till toppen
svurit på att aldrig klättra is mer
toppat samma fall många gånger
klättrat upp samma led utan isyxor med gott resultat
sett Nicklas sätta mina yxor i kinden

Kommer hem helt euforisk
vill sååååå gärna att Petter ska tycka att det är kul med isklättring så vi kan leka tillsammans
- Men jag tycker att det är helt meningslöst, lite som långfärdsskridskoåkning..
-.. nä.. det kan du inte mena?
-Nä, du har rätt, skridskoåkning är trevligare..

inser att vi hade exakt den här diskussionen förra året
i samma kök
med samma utgång
jag ger upp och vet att loppet är kört
tar en bit choklad
och ler

Inget fågelkvitter

Mina två favoriter är framme igen

Jag håller på att somna, totalt avslappnad
fågelkvitter blandas med ljudet av vatten som rinner
- Hm, det är flera månader kvar till vi kommer höra fågelkvitter på riktigt...
- Hm...

Petter är bara nästan lika avslappnad, kliver snabbt upp och vidare till nästa pool på Vann spa där vi hamnade efter två varv i skidspåren i Munkedal.

Just nu gläder jag mig åt att det är vinter. Vi har haft två dagar i Munkedal på längdskidor, lagom kallt och med gnistrande snö på alla träd tillsammans med Stina, Petters mamma. Häromdagen hade jag premiär på isklättringen, lite skakig och kraftigt pumpad så fick jag iallafall leka av mig vid Häller.

Jag känner mig taggad på ett sätt som bara vintern kan bidra med, trots att det är flera månader till fågelkvittret sätter igång och klippan kommer vara klätterbar.

Ömma fingrar, kalla tår

Bara mantling kvar i snökaos...

Du, vad vill göra imorgon Petter?

- Hm, jag tänkte att vi kanske kunde klättra de klassiska 6- :arna? Vinterstil.

Det är snö i luften och sex minusgrader.

Lagom med vinter helt enkelt.

Petter börjar på Villskudd och solen kommer ut mellan molnen för en kort stund. Han slinter med fötterna titt som tätt. Hänger en gång i början för att värma upp de händer som blev av med handskarna snabbt.

Jag hör honom uppe vid traversen; det här är ångest..

Det är kallare nu, snön faller och jag försöker följa och behålla handskarna på.

Snön packas på stegen och bildar en ishinna, någonting som inte klätterskor är särskilt ämnade för. Känner mig som bambi på is, spänner kroppen för att kunna stå kvar.

Det bildas ett islager på mina tunna handskar och jag biter ihop käkarna när smärtan kommer.

Ångest, det var länge sen den känslan var så överväldigande i mig.

Det är sällan ångest griper tag i mig, men där och då så förstod jag vad det betyder.

Det blir bara en av klassikerna och vi åker hem med leenden på läpparna. Bortglömt är ångesten, kylan, rädslan och istället så njuter vi av att ha varit ute en vinterdag och lekt lite.

Isläget i Munkedal

Jag sladdar in på parkeringen, ofrivilligt, och försöker hålla mig på benen med halkan mot kängorna. Småjoggar in så pudrsnön yr för att kolla in isläget i Munkeldal tills astman säger ifrån. Har tyvärr en tid att passa för att affären ska öppnas.
Tar en bild och joggar vidare; så här är för er alla som är nyfikna och är lediga i helgen!





























Det första fallet man kommer till





























Längst in i hörnet




























Precis till vänster den förra, behöver nog lite mera tid :)





























Längst bort, det forsar fortfarande vatten bakom