 |
| Hoka Hey på Kjerag, blå plutten är vår bivi |
Hoka Hey.
Alla norrmän undrar varför vi svenska envisas att klättra Hoka Hey när det finns så många andra leder på Kjerag?
Vi sitter förväntansfulla i gummibåten ut till Geitanäset efter en snabb öl vid campingen i Lysebotn. Jag har velat klättra här de senaste 4-5 åren, men det har inte passat och nu sitter jag här och spanar med stora ögon.
Gummibåten närmar sig och då ser jag linjen, den uppenbara linjen som klyver upp över berget, nästan som en spikrak linje på den övre väggen.
Där vill jag klättra tänker jag och vi hoppas i land, packar upp och linjen faller i glömska i 5 minuter.
-Petter, vad är det där för linje?
- Vart? Aha, det är Hoka Hey..
Hjärtat slår några extra slag, linjen är Hoka Hey och jag förstår varför alla vill klättra upp där!
 |
| Hilde i starten på r4, otroligt fint hörn, 6+ |
Det duggregnar första dagen, som väntat och vi går upp till insteget med racket och rep när det klarnar upp. Vid fem på morgonen dagen efter ringer klockan och jag kastar mig ut ut sovsäcken med fjärilar i magen.
Vi går snabbt och lätt till insteget och Petter och Oskar som ska försöka sig på en ny linje upp mitt mot Skjölden springer iväg före oss. Det är bara vi och morgonsolen kvar, Hilde börjar och när jag ska börja klättra så har fjärilarna planterat sig i hela kroppen, en behaglig pirrande känsla av förväntning blandas med det lugn och självsäkerhet som jag bara får när jag klättrar långa turer.
 |
| Hilde följer på r5, 6- |
Vi skyndar oss inte, klättrar lugn och försiktigt. Vi har som mål att friklättra allt och det får ta den tid det behövs, vi har pratat om det här i snart tre år och nu njuter vi. Klättringen är på fast fjäll, med bra sprickor och med lite gräs emellanåt, men ingenting som stör. Det är en fjälltur vi har gett oss ut på, det är bara att det är lite svårare ibland.
 |
| Hilde kommer trött upp på vår felklättring, r9, 6+, brant och bökigt. |
Kanske är vi lite för avslappnade, för vi lyckas traversera ut höger istället för vänster på R7, mitt fel.
Lite för snabb blick på topon och jag ville vara uppe på replängd 10 istället där det ska traverseras ut till höger. Det är jag som får bota för min dumhet och jag slåss med skogen och de branta blocken och sprickorna där även någon annan än jag med har slagits. Hittar en gammal camalot och tänker att jag är på rätt väg. Repdraget får mig att ilsket trampa vidare och jag kommer upp till slut, varm och trött.
 |
| Förberedelse för sovdags, på med alla kläder och gott humör |
Hilde lyckats även hon gå fel, i föraren står det en travers på 25 meter till höger. En läskig travers senare och klättring upp i brant, löst härk bland block så inser jag att vi är fel och revar försiktigt för att inte dra loss någonting. Travers tillbaka och vi är på rätt spår, lätt svaklättring och en fin knytnävsspricka senare står jag där vi kommer tillbringa natten.
Vi har kämpat fint, klättrat allt i fritt, det har gått hyffsat fort förutom våra felklättringar som har tagit tid och kraft.
Hilde ger sig iväg på första cruxrepan, det ser klurigt ut och hon rör sig stadigt uppåt. Försvinner ur sikte, men jag tänker att hon står under taket och laddar för traversen ut vänster.
Repet sträcks och helt plötsligt hänger hon där.
-Va, ska jag inte rakt upp? Inte konstigt att det var så svårt!
Hon rensar och kommer ner igen.
Prövar igen och trillar på traversen.
Rensar och prövar igen.
Trillar igen.
Kommer ner och vi låter grabbarna passera som misslyckats att hitta en möjlig väg upp för Skölden och traverserat in till oss istället.
 |
| Sista kvällsolen från vår oplanerade bivi, r11 |
Vi överväger våra chanser.
Att klättra hela vägen upp till toppen och fria alla repor känns som en orättvis chans.
Ska vi sova här och vakna hyffsat fräscha och försöka igen?
Så får det bli!
Hilde prövar en sista gång sent på kvällen, kommer förbi cruxet nu med en grön C3 som bra säkring.
Jublet stiger upp i mig, men skärs snabbt av då jag ser Hilde glida av med båda händerna. Kalken är slut i båda våra kalkpåsar, hur oruttat är det?
Hon klättrar upp till ankaret och vi sätter upp ett topprep att "värma" upp på för morgondagen.
Vi delar på de sista nötterna till kvällsmat, dricker lite av vårt vatten och plockar fram den svarta sopsäcken som vi har tagit med om vi skulle behöva sova.
GTXjackorna åker på för lite extra värme och ser solen försvinna. Ett underställ och två fleecetröjor, inga långkalsonger.
Vi ligger sked, försöker slingra våra ben så mycket runt varandra som det är möjligt i sopsäcken. Lite sömn måste vi ha fått mellan huttringarna, rysningarna, skälvningarna och vändningarna, för så faller morgonsolen så småningom på oss.
 |
| Hilde kommer upp på r13,7+ |
Vi topprepar varsin gång för att få upp värmen i kroppen, Hilde tar ett djupt andetag mellan skälvningarna och ger sig i väg.
Hon smyger förbi cruxet och viljan kommer smygandes.
Vilja att komma upp och få allt klättrat i fritt. Med en målmedvetenhet som jag bara har på långa turer så klättrar jag försiktigt uppför nästa 7+, tar ett djupt andetag innan jag ropar; Lägg av och leendet sprider sig.
Leendet dör tyvärr en stund senare när jag ser en basehoppare studsa mot klippan, stilla hänger han under sin skärm fast på väggen. Stilla falnar min vilja att klättra allt fritt och övergår till att vilja komma upp.
 |
| Hilde njuter av regnet på sista standplats |
Vi fortsätter klättra och vi kämpar på, men med en räddningshelikopter hängandes bakom oss hela dagen. Vi kämpar och närmar oss toppen när vi kommer till sista 7:a repan. Pissblöt och slemmig.
Hilde gör ett oerhört tappert försök att få till det fritt, men med sänkt huvud säger hon;ta.
Hon kommer ner igen och provar ännu en gång med samma resultat.
10 meter med blöt klättring kunde vi inte få till, lite orättvist känns det efter ha kämpat så innerligt, men livet är inte rättvist och vi får iallafall lämna väggen med livet i behåll.
Jag klättrar försiktigt de två sista reporna med ett mantra i huvudet; Det här ÄR lätt klättring och inte ens duggregnet som kommer kan hindra mig från att få leendet tillbaka när jag säkrar upp Hilde från toppen.
 |
| Skön nerstigning, följ rösen och T-markeringen |
Lite info:
8-10 h bilkörning från Bohuslän, ta inte färjan över Moss-Horten, det tar längre tid än att åka tunneln vid Dröbak, väg 23.
För att komma ut till Geitanäset, prata med basehopparna, antingen på campingen eller i huset nere vid hamnen. De åker vanligtvis ut två gånger om dagen, halv elva och vid fyra, men åker även ut med klättrare. 100kr/person, tar ca 15 minuter.
Slå ej upp tältet på den stora plana "gräsmattan" då hopparna landar där, helt ok att slå upp det i utkanten av gräsmattan. Ha gärna med någonting att lägga maten i, det heter Geitanästet av en anledning. Det går att fylla vatten precis vid kajen.
Anmarschen:30 min-1h beroende på hastighet. Gå längst stranden till höger och sen gå upp i stenuret, följ väggen tills det är en gräsramp som känns väldigt naturligt att gå upp och ut höger.
Det kommer först en stor platå där det går att fylla vatten om det har regnat, scrambla ut till höger (repa upp om det känns osäkert, men lätt klättring). Ny platå där det är skönt att racka på.
Lite svaklättring upp till insteget som ser lite brant och blockig ut (mitten diedret när man ser det från marken)
Retur:
Hyffsat lätt om man är lite uppmärksam: gå över första stora gapet till vänster och försök att hålla dig ca 100m från kanten. På två ställen korsar du vatten som rinner i små raviner. Håll koll på stigen på andra sidan, inte helt uppenbart. Det är en ganska markerad stig att följa och lite rösen, gå inte för långt upp höger i början. Efter Kjeragbolten så är det många stora rösen, då är du hemma, ca 2 h promenad. Jag gick ner i flipflops, funkade perfekt.
Det kan vara skönt att parkera bilen uppe vid basehoppparnas parkering så slipper du lifta hem. En liten grusficka några hundra meter efter Øygardstøl (om du åker upp från Lysebotn) där de flesta turisterna går ut till Kjeragbolten ifrån. Prata med basehopparna, de kör gärna upp en bil, då de ändå behöver komma upp med bil.
När du går ut efter ha klättrat , så delar sig det en liten stig mot höger till hopparnas parkering vid vattnet precis innan sista stigningen. Går även att parkera vid turistansamlingen, men det kostar och är längre att gå till.
Vårt rack:
1st blå alien, 1 grön C3 (den passar perfekt på första 7+ cruxet, man får bara lirka lite)
2 st grön alien
2 st gul alien
1 silver alien
2 röda alien, 1 0.5 camalot
1 0.75 camalot, 1 guld alien, 1 orange alien
2 st 1 camalot
1 st 2 camalot
Dubbelt av kil upptill 7, med två offset.
Vi tog med microkilar till cruxrepan, men de blev obrukta..
6 st 60cm slingor
8 st vanliga slingor.
personligt utstyr,
tibloc till att hissa säcken
4 liter vatten (väggen får nästan ingen sol..)
1 helrep 65m och ett halvrep 60m som släprep för att hissa säck
Fortsätt inte läs om du vill ha en schysst onsight..
R1:5+ Insteg i det svarta "skrovlet" som ses från marken, ta mitten diedret, brant start, bred säkring eller slinga av den lilla björken. Traversera ut höger vid "rumpetaket" upp i sprickformationen och traversera sen ut tillbaka till vänster mot slutet.
Vi gjorde den i en 65m repa.
R2: 5- Lätt svaklättring och sen in i ett litet tunt v.v dieder. 50 meter upp till trekantshyllan.
R3: Försvann eftersom vi drog ihop reporna.
R4: 6+ Brant hörn, stäm istället för att laybacka, 0.75 sitter som ett smäck, två små överhäng men inte svårt. 50 m?
R5: 6- lätt, men osäkrat sva till höger eller v.v dieder till höger, sen in i diedret, och upp i fingersprickan på vänsterväggen. Lockas inte av att fortsätta upp till det S-formade diedret, 40 m
R6:6+ fin spricka i diedret, 60 m. I vissa förare så står diedret som tre replängder istället för två.
R7: 7- brant kul klättring på stora grepp till sista metrarna, brant svaklättring på flak, tunt säkrat, grön C3 eller blå alien passar i sprickan ut till höger. Kan även klättras ut till vänster i handjamssprickan, men svårare än 7-, kanske 7/7+? 50m. Stand runt stort block.
R8:Travers till vänster, inte till höger som vi (och andra har klättrat), 15 m. Bra bivihylla
R9: Vet inte då vi klättrade fel. Ska vara 6+
R10: Lysebotn camping, stor sluttande hylla, klättra snett höger upp till vänster sidan av pillaren ovanför. Inte 25 meter rakt ut till höger..
R11:Antingen svaklättring på pillaren eller i v.v dieder och upp i sista handjamssprickan. Här kan det vara skönt med en #3, men tydligen ska en #2 passa bra långt in. Stand runt ett stort block. Ok bivi för två, den bästa på leden. 40m
R12: 7+ Annorlunda klättring mot resten av leden, fingerspricka i ett v.v dieder, travers ut till vänster vid trekantstaket, grön C3 sitter perfekt i den lilla sloten innan läppen, men är lite trixig att få in, ge inte upp. Superfin klättring! Två bladbultar på stand, småkilar. 50m
R13: 7+ Ihållande fingerspricka, kul klättring. 50m
R14: 7- Fint dieder, med ett litet crux 40m (?)
R15: 7- Lätt och fin klättring upp till sista metern, är slutet blött så är det svårt. 25m
R16:5 Lite brant på stora block, men fast klättring, drog ihop med R17
R17: 6+ Lite kaminaktigt upp, stora klämblock som sitter hyffsat fast, inte så farligt som det ser ut. Sluttande stand, grå alien och några mellan kilar.
R18: 7 De första 10 m var pissblöta, så vi aidade förbi. Brant fingerspricka, litet hörn med handjam/finger och sen fin fingerspricka. 30m (?) Stand på fin hylla
R19: 6- Upp på vägg till höger, över ett litet brant parti med bladbult (bra gul alien) till hylla och sen upp det vänstra diedret. Finns även ett dieder rakt upp, ser svårare ut. Lite brant, men bra grepp. Ut till vänster och upp för gräsbacken till det stora hörnet. Lite repdrag mot slutet, men lätt gräsbacke. Gjorde stand mellan vägg och det stora liggande blocket. Gul alien och 0.75.
R20: 4, Lätt och kul kamin mellan pinnakeln till vänster och väggen. Sen djungelklättring till toppen. 50m. Ska finnas bultar till ankare, annars så går det fint att dra repet runt stenen.
Uppe, tjohooooo!
