2010-08-10

En portion mod tack!





















Lilla jag på alternativ insteg på Tout va mal, Aiguille de Roc, 16 repor.

Kom igen nu tjejen..

Jag försöker mana fram den starka Hanna,
den modiga Hanna,
ånglokomotivet Hanna,
hon som bara kör raka vägen mot toppen,
hon som inte blir rädd och som bara klättrar
hon med uppåtdrift, som på Kjerag

Men här i Chamonix, uppe bland bergen vid Enver så finns hon inte.

Istället har hon förvandlats till en rädd, försiktig, liten, svag och lite skakis Hanna.
Jag kan ingenting annat än att skaka på huvudet och skratta lite åt mig själv, kämpar mig uppför min 6a och är lättad när jag kommer upp till stand.





























Jag följer på Une guele du diable, Little Yosemite, 6c+, 3 repor

Tre superfina dagar får vi, klättrar underbara sprickor vid Little Yosemite, långtur upp till Aiguille de Roc och får vara i bergsmiljö.
Men modiga Hanna hon verkar ha stannat vid Kjerag, så jag skrattar åt mig och njuter av att vara i bergen trots allt.

Oftast så har jag hyffsad koll på min kropp och mig, men inte den här gången, vet inte varför jag är liten.

Är det så att mod bara kommer i en viss portion tilldelat att användas under en viss tid? Överskrider du gränsen så.. ja synd för dig..
Är det bara jag som kan bli så här liten efter att ha varit stor, modig och stark?





















Enverhyttan med den sista kvällsolen, inte illa som utsikt

4 kommentarer:

Anonym sa...

Bra innlegg Hanna!
Kjensler er viktig kompass.
"Climb only when you are ready!"

ToreL

Klättertorpet sa...

Tack Tore =)

För mig så blir det oundvikligt att inte lyssna på känslorna, de tar verkligen överhanden..

Jörgen sa...

Första bilden, "Tout va mal" betyder väl ungefär "Allt går dåligt"...
Kanske ska pröva en annan led när man känner sig o-modig? ;-)

Klättra lugnt /Jörgen

Klättertorpet sa...

Ha ha, ska nog jobba lite på mina franskkunskaper!

Nu är modet tillbaka iallafall, skönt är väl det enda jag kan säga. Céüse känns alltid bra.