I vitsippehavet nedanför Hallinden
I ondags så åkte jag och Petter upp till Bohuslän och jag fick en hårdstart på Bohusklipporna.
Petter motivation låg på Furuberget med Puss på morfar i tankarna så det blev första stoppet.
Det kan summeras ganska kort; Puss på morfar är en hård uppvärmning.
Uppvärmning ska just handla om att värma upp kroppen lite för kommande svårigheter, men här blev det tvärtom, vi började med det hårdaste jag någonsin provat att klättra på.
När man kommer upp till klippan så går där en spricklinje som ser ganska beskedlig ut, kanske 7- eller 7:a, det ser ut att vara bra grepp och bra säkringar, men ack den som låter sig luras får en knäpp på näsan.
9-/9 står den som i guideboken, inte helt enkel uppvärming, men den plockade fram kämparviljan i mig och ett flertal gånger blev jag hängande i repet viftandes med fötterna i frustration över att det var för svårt.
Puss på morfar, visst ser den lätt ut?
Svår start betydde även en svår fortsättning och när kvällen började närma sig så var fingrarna sönderslitna av Hallindens grova granit på branta väggen och det var dags att åka hem.
Fredagen bjöd på en underbar avslutning med Hildes hemmagjorda pizza och vin medans Engla, sötaste lilla systerdottern låg och sov i vårt sovrum.
Så var det helg, humöret var på topp och Bohuslän är en given destination tillsammans med Robin som hämtade mig efter jobbet.
Hallinden får besök igen och när Robin har hunnit tio meter upp på Rapé så kommer det.
Regnet.
Jag vägrar att säga någonting av två anledningar; jag vill inte sprida dåliga vibbar och jag VILL klättra någonting nu när vi ändå har åkt upp.
Regnet tilltar ju högre upp Robin kommer och det blev ett äventyr att följa, men det var det värt.
Hilde, Magnus, Robin och jag får en fin fin kväll med god mat, rödvin och Grappa i Linus stuga innan det är dags att sova sött och drömma om solsken och Häller.
Tyvärr vill inte vädergudarna uppfylla våra drömmar utan straffar oss med regn på söndagsmorgonen och jag får deja vú.
Jag har suttit i Linus stuga på en söndagsmorgon efter ha åkt upp efter jobbet på en lördag med Hilde.. och det var senaste helgen jag var uppe.
Hilde sträcker ut sina långa armar på Svanvik
Ja, ja, det finns alltid hopp när det regnar och svaret är Svanvik.
70+Petter, SkallePer-Erik, Tjock-Johan, Poa och Adam hade tänkt samma sak och det blev nästan som att vara på Fabben, fast med lite regn, vind och riktig klippa istället.
Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar