Solnjutning i Nora
Det är så frustrerande över att ha en kropp som inte vill någonting och skulle den mot förmodan följa efter hjärnans vilja så funkar den inte tilräckligt ändå.
Det blev en vilohelg, ett sätt att börja komma tillbaka till det riktiga livet som inte bara innefattar horisontalläge i soffan.
När Petter kom hem från job på fredagsmorgonen packade vi bilen i fullt solsken, satte på musik och körde norrut till Nora.
Vi plockade upp Petters far, Anders och åkte till Stockholm för en väldigt trevlig familjehelg
Ågelsjön erbjuder massor med alternativ
Söndagen fick en lugn start men vi hamnade till slut i Ågelsjön och all min iver att få komma ut och klättra piskades ner i barren så fort som jag såg klippan.
Det händer nått med mitt ledpsyke när jag har varit sjuk, det ligger på minus.
Jag fick en bok i födelsedagspresent som heter Nya Bäst när det gäller där Willi Ralio tar upp begreppet psyksk energi och jag tror att det är precis det som det handlar om.
Min kropp tar nog extra lång tid på sig att ladda om efter jag har varit sjuk och jag blir rädd som en liten harpalt, allting känns superläskigt, kroppen är skakig och stå på fötterna känns helt omöjligt.
Är det någon annan som känner så här och vad gör ni isåfall för att ladda om så snabbt som möjligt?
Jag har kommit till den insikten att för mig så gäller det att inte stressa fram någonting och pressa mig, utan bara ta det lugnt och lyssna på kroppen.
Petter nöjd med livet
Det var iallfall helt magiskt att vara vid Ågelsjön med vattnet precis nedanför klippan, sol, fin klättring och fågelkvitter.
Det var med visst motstånd vi lämnade solnedgången och satte oss i bilen för hemfärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar