2007-05-22

Mysklättring


Jag vet någonstans långt in att jag inte borde åka upp till Bohuslän över helgen, men jag kan bara inte låta bli..
Petter ska på besök i Stockholm över helgen och alla andra ska till Bohus, så sitta och sunka halvsjuk i en lägenhet i stan är inte ett alternativ.
Hanna-Kajsa kommer och hämtar mig på stationen i Dingle efter tågfärd upp på fredagen och vi styr Orr till Linus stuga den här helgen med.
Maten står på bordet när jag kommer och det känns redan som rätt alternativ.
Lika rätt känns det inte när vi går i uppförsbacken till Vettekullen efter ha väntat ut regnet på morgonen.. det är tungt att gå och jag känner mig återligen som en gammal dam.. det är väl lika bra att vänja sig, det är nog så här det kommer att kännas på hög höjd..
Solen tittar fram och vi mysklättrar lite, jag tar mod till mig och leder 4:an längst bort till vänster, det ända som är torrt och ledigt. Precis lagom och jag börjar känna mig kaxig, det här känns ju bra.. varför inte sätta upp topprep på Vrålet, hur svårt kan det vara med en 7:a?
Urkramad av all energi, som en Vettextrasa ber jag HK att ta ännu en gång på cruxet.. ok så här jobbigt kan det vara.
Jag tar mig hela vägen upp till toppen och sen känner jag bara för att sova..
Vi fortsätter att avverka allt som är torrt och klätterbart med HK i den vassa änden, jag svansar glatt efter och följer.
Kroppen har för länge sen gett upp, men jag kan bara inte, jag MÅSTE bara få klättra och lagom till stängningsdags matbutiken ger vi upp och handlar och spanar in till salu skyltar som olika mäklarfirmor har satt ut.

På söndagen är jag riktigt spak och ett tag funderar jag på att bara ligga still hela dagen, men det går liksom inte, det kryper i hela kroppen av klätterabstinens.
Nordens ark, blir ett perfekt val, jag orkar klättra utan behöva ta i det minsta..
Solen skiner och löven på träden är nästan äckligt gröna, så mycket våridyll det bara kan bli. Till råge på det så förvandlas berget till ett tjejberg med Clara, Lina, HK, mig och sen syrrorna Stina och Sara. En av dom höggravid och den andra på barnpermission.
Nu vill jag bara bli frisk, stor och stark igen..

2 kommentarer:

Anonym sa...

inte visste jag att du hade en blogg... schyyyyyst
jimmy

Klättertorpet sa...

Tackar =)
Kom du ner till Frankrike utan några missöden?
Hoppas du kan stanna lite längre på uppvägen..