Det finns en risk med att flytta. Det är att det gamla kan kännas luddigt till att börja med. Att översköljas av nya intryck. Att livet känns som en semester. Inte på riktigt. Så känns det än så länge, som att vara på semester.
 |
| Petter och Stina njuter av utsikten |
Med en tom lägenhet, så när som på tre madrasser, två stolar och ett klaffbord så är det bättre att komma sig ut. Vi packar bilen men med mindre packning den här gången. Lite vatten, några mackor, en fleecetröja och en karta över Chamonix. Planen är att ta liften upp till Le Brevant och promenera med utsikt över Mont Blanc. Lite snopna blir vi när vi kommer upp till liften och den är stängd med risk för dåligt väder. Det är det vi gissar oss fram med hjälp av våra knapphändiga franska kunskaper iallfall.
Vi promenerar upp till Le Petit Balcon sud och upp till La Floria istället. Ett blomfyllt fik mitt uppe i backen i skogen där det bara finns skog och stig. Ett vackert inslag med enastående utsikt och god omelett. Tre timmar t.o.r i lugnt tempo och med bild och fikastund.
2 kommentarer:
hannavirrpanna <3 jag är såå glad att du bestämde dej för att ta upp bloggandet igen. det ger mej en fantastisk möjlighet att följa er på ert nya äventyr, men långtbortifrån…
många tusen kramar
Tack tjejen!
Ja, det händer så mycket så för att jag själv ska komma ihåg så är det ett kul sätt att skriva ner allt. Och så vet ni med vad som händer :)
Kram kram!!
Skicka en kommentar