En dubbeldag

Jobbig anmarsch..

Tisdag, Petter är ledig och vi städar, hämtar tvättmaskin och gör en massa vardagliga saker som behövs när man har flyttat till ett nytt land i en ny lägenhet utan möbler.

Men det hinns även med en dubbelaktivitet, förmiddag och eftermiddag. Vi åker till Anthon, en liten klippa som ligger.. 5 (?) minuter ner i backen. En liten klippa med leder från 4c till 8c+ idylliskt placerad vid en liten sjö. Klättrar tre leder, två trestjärniga leder på 5c med stora grepp och bra kvalité. Leendet sprider sig, kroppen vaknar och jag är så tacksam för att det går att klättra. Det är så kul att få leda, få klättra nya leder och vara i solen.

Hem, äta lunch, sova ett tag, oct blir försiktigt väckt av Petter.
-Om vi ska jogga upp till Pointe de Marcelly så ska vi nog göra det nu..

Petter spanar ner mot vårt hus

Jag blev inspirerad av Petter springturer  i bergen här. Det är vackra gräskullar med enastående utsikt. Så jag föreslog att vi skulle ta en joggintur upp på den närmsta (eller närmsta högsta toppen). Problemet består dock av två saker; dels min obefintliga kondition och stigningen. Det går uppåt med en rejäl stigning, upp, upp och upp. Det blir inte så mycket av joggingtur trots att tightsen och löparskorna är på. Men vi kommer upp till toppen för att kunna spana ut över bergen vid Mont Blanc och se solen försvinna ner och efterlämna en panoramautsikt över vår nya värld.
Pointe de Marcelly går att komma till från olika håll, den här gången blev det från La Savolier där vi åkte upp så långt vi kom på vägen mot du Planey. 55 minuter upp, 35 minuter ner.
Det borde bli en kvällsvana att få se världen försvinna in i ett dimtöcken under solnedgången. Vi får se om det blir det.