Leden som skrämmer mig; The Beauty and the Beast
- Nei då, du må sikkre i höftehöjd, då är du på vej uppåt, sikkrer du som om du är på topprep så är du på defensiven, du vill egentlige ikke upp..
Björn har en logisk utläggning om att säkra i höfthöjd istället för att dra upp rep långt över huvudet när det är på gränsen.
Det låter så logiskt och görbart så länge det inte är på gränsen, men när jag blir pumpad eller rädd fungerar det inte.
Senaste dagarna har jag funderat lite på vad det är som triggar obefogad rädsla.
Två leder på samma vägg, samma grad men olika.
Den ena "fel" storlek för mig dvs lite för stor för att fingerjamma (Flight time som är på bild på föregående inlägg). En led som triggar mig trots misslyckande, en led som jag bara får positiva vibbar ifrån och inte vill någonting annat än kämpa mig uppför. Vill slita och kan gå på mellan säkringarna, tänka uppåt och inte hur jag ska säkra.
Den andra leden är rätt storlek för mina fingrar, 0.4 camalot, men i ett litet hörn så det blir en blandning av layback och jam.
Den skrämmer skiten ur mig. Vågade inte första försöket utan fick hänga och tänkte att jag skulle känna mig modigare andra gången. Helt fel.
Rackar på och börjar klättra, känns bra.
Ju högre upp jag kommer desto räddare blir jag.
Fler säkringar, mer pump.
Vi pratade om att säkra i höfthöjd och ändå så står jag och drar rep långt över huvudhöjd. Ungefär var 60 cm ploppar jag in säkringar och flyttar vidare.
Det är en obefogad rädsla som smyger på mig, konstig och oberäknade.
Varför skräms vissa leder mer än andra?
Får krypningar när det är layback och jag inte kan stanna och säkra.
Det är oftast så här i Indian Creek, det är lätt att klättra men inte stanna och säkra.
Så jag har två dagar till på mig att klättra layback, gröna och lila camalotsprickor sen hägrar Bohuslän och varm granit.
4 kommentarer:
Vilken fantastisk bild! Riktigt snygg klippa.
Ändå vackert på något vis att rädslan alltid följer med, oavsett hur duktig man blir. Samma känsla att börja leda 4or och vara livrädd som att många år senare leda en layback utan fotsteg och vara livrädd. Ännu mer intressant tycker jag det är att vi frivilligt lägger oss precis där på gränsen, precis där det känns som mest.
Jag älskar den röda färgen på klipporna och de spikraka linjerna. Hur billigt kan man ta sig dit? Känner att det är ekonomin som styr om jag tar mig iväg eller inte nästa höst..
Kör järnet nu Hanna!
Jag förstår dig, men tror på att du kan klara vad som helst!! :-)
Tack Tomi! Det blir Petter glad över att höra.
@Moa,
det behöver inte kosta så mycket att komma hit till öknen, ok, allt är relativt, Spanien blir billigare-.
En flygbiljett landar på ca 5500-6500 lite beroende på hur snabb man är att köpa biljett.
Dessvärre så är det bra med en bil, hyrbil är hyffsat billigt,men det går utan om man vill. Räkna på 1000-2000 kr /per vecka.
Däremot så är det gratis att campa och maten är billigare där än hemma.
Så mest för pengarna får du givetvis att spara ihop 20 000-25000 och sen vara borta i tre månader, få några med dig och köp en bil som du sen säljer..
Skicka en kommentar