Jag är sjuk.
I Thailand.

Feber har intagit min kropp, den leker med mig, hånar mig, förnedrar mig och jag har inget annat val än att underkasta mig den och snällt lyda.
Den brinner i mig och jag kan ingenting göra förutom att ligga och flämta. Korta ytliga flämtningar, för mer orkar jag inte. Huden är överkänslig, den är för varm, för svettig och jag försöker undvika att låta den komma i kontakt med någon annan del av kroppen.
Jag är för varm för att ligga under täcket, som består av en modell större handduk och sätter på fläkten.

Men då reagerar den blixtsnabbt och alla hårsäckar på kroppen reser sig, jag börjar frysa.
Mödosamt kryper jag ner under täcket, allt går i väldigt sakta och försiktigt, allt för att inte trigga den groteska huvudvärk som förföljer mig att skicka sina blixtrar och ge mig stötar som jag inte vet hur jag ska värja mig mot.

Jag vrider lite på mig försöker blidka kroppen mot den värk som den skickar ut från alla leder, alla muskler, men ingenting jag gör, ingen liggställning tycks passa. Försöker sova lite, slumrar till, vaknar upp, ser på klockan, det har gått tio minuter.
Toppen, om jag upprepar detta mönster ca 60 gånger med paus för lite lunch så är det snart kväll.
Fast inser att jag inte kommer få sova i natt heller.

Det här skulle vara vår sköna slappa eftersemester från USA och här ligger jag i feber med två halsmandlar stora som två blodröda golfbollar. Det är ett helvete att försöka äta eller dricka, eller prata och jag tänker tillbaka på hur många gånger förut jag har legat just så här under min barndom. Klarade jag det då så ska jag väl klara det nu…
Jag andas korta andetag genom näsan, tittar med död blick ut på grönskan och undrar när Petter ska komma tillbaka.

Jag längtar efter sällskap även om jag inte kan vara till något sällskap.
Igår kväll, mellan mina korta sovstunder vaknade jag av att han gjorde armhävningar, sitt ups på sängen med repsäcken ivrigt ivägkastandes.
Han läser för mig ur Startpistolen och jag orkar mig på några svaga leenden innan jag somnar om igen.

Jag är sjuk.
I Thailand.
Men snart så väntar Sverige på mig och därmed verkligheten.