2015-05-04

Tillbaka på ruta ett

Jag tittar ut genom fönstret och inser att jag håller på att missa våren. För andra året på rad.
Det ligger ingen värdering i det, bara ett torrt konstaterande. Våren håller på att skjuta kraft, grönskan ökar för varje dag. Jag ser att körsbärsträden har nästan blommat över och äppelträden har börjat blomma. Av Elin och Magnus som är på besök får jag reda på att syrenerna redan blommar.

Jag missar våren, glädjen över att se grönskan sprida sig, att få påta i jorden, rensa ogräset, titta i rabatterna varje dag och se vad som kommer upp för varje dag. Att få plocka musöronen på björken för att plocka till te, lukta på blommorna som kommer, häggen, att sätta frön i jorden. Att få ta på våren.

Förra året så gick hela våren efter olyckan åt att.. ja återhämta mig, jag var på neurorehab 6 veckor och mitt enda mål för dagen var att orka träna en timme. Det gjorde ingenting att jag sov resten av dagen, bara jag fick en timmes träning så var jag nöjd. Lustigt hur förväntningar och prioriteringar ändras efter rådande förutsättningar. Jag hade extremt lite energi per dag att pytsa ut. I början så orkade jag kanske ta ett telefonsamtal om dagen, sen var energin slut. Men viljan att röra på sig var stark, drivkraften för varje dag.

Fransk frukost..

Den här våren har jag energin, men kroppen får inte röra på sig. Jag ligger inlagd på sjukhuset för observation. Vi var på ett rutin ultraljud och allt såg bra ut med vildingarna. Jag hade planerat att åka till Chamonix för att köpa en helkroppssele efter vi var färdiga. Våren är på antåg och det kändes så bra att klättra i Verdon så jag var sugen på mer. Barnmorskan avslutar mer att kolla.. ja det här är ett kapitel för sig, den kvinnliga anatomin. Vet inte hur mycket jag har lärt mig de senaste åren om hur jag faktiskt ser ut och hur allting hänger ihop. Men hon kollade iallafall livmoderhalsen och det var bara drygt en cm kvar. Tydligen väldigt dåligt så hon ringde till sjukhuset och skickade mig dit direkt. Jag fick prata med läkaren som vänligt sa att du behöver inte stressa hit, men vi väntar på dig.
Det fanns en överhängande risk att de skulle komma ut mycket för tidigt.

Min läkare som jag har gått till möter upp på ronden nästa dag och frågar vad jag har gjort den senaste månaden för att det skulle bli så här? -Hm.. jag har simmat en gång.. åkt längd en gång.. klättrat tre gånger.. promenerat en del..
-Ok, du har helt enkelt varit för aktiv, sa jag inte åt dig att ta det lugnt?
-Jo.. hon hade sagt till mig för en månad sen att jag skulle sluta åka skidor, om jag skulle simma så skulle jag simma lugnt och ville jag ta en promenad så skulle det vara i horisontalt plan.
Det är konstigt hur man fungerar som patient, jag noterade vad hon sa, men tänkte att det gällde nog inte mig, de är nog bara nervösa i det här landet. Vet inte hur många jag vet om som har varit aktiva helt till sista veckan av deras graviditet. Men de väntade inte tvillingar.. Att hon dessutom har påpekat för mig att en tvillinggraviditet är en riskgraviditet har jag kanske inte heller lyssnat på så väl vad det betyder.

En rymling i rosa rullstol

Jag får besök av Loti och två veckors sängliggande gör att viljan över att få komma ut och ta på våren. Jag frågar på ronden om jag skulle kunna få slippa sängliggandet för en liten stund idag och komma ut i stolen för att få lite vår. Motvilligt släpper de ut mig med Loti som chaufför för dagen.
Då slår det mig att det är nästan redan sommar. Det blir för varmt att sitta i solen efter en stund och vi rullar in mig på rummet. Tillbaka i sängen där jag ska ligga tills de kommer ut, förhoppningsvis om minst 6 veckor, men helst ytterligare 6 veckor till.



6 kommentarer:

Anonym sa...

Lyssna på din läkare och var inte döv för vad din kropp säger.
Din VILJA kan du nog lägga på sparlåga ett tag.
Bättra på dej
Kramar Bosse

Anonym sa...

Hej Hanna!
Ser att du väntar barn, dubbelt upp :) mysigt! ta nu hand om dig och ta det lugnt, bergen finns kvar sen också ;)
kramar från Karin

blue_swede sa...

Du får istället njuta en underbar fransk höst med tvillingvagnsrally i härliga färger och sval luft!

Klättertorpet sa...

Tack Bosse,
min vilja är utraderad av min kropp. Viloläge och planering om nästa år hjälper..
Kram

Klättertorpet sa...

Ja, Karin!
Det är väldigt spännande och kul med massa nya känslor och upplevelser.
Kram kram!!

Klättertorpet sa...

Blue_swede

Gissa om jag ser fram emot hösten här, blir det inte tvillingsvagnsrally så blir det varsin baby-björn och promenader upp mot topparna runt omkring!