Hemma vs borta

Howard myser i sin kungsdress

Hemma, tystnad, en katt i knät, en brasa som sprakar och värmer

musik, mitt hus, nybäddad säng som dock lyser med sin frånvaro av sällskap. 

Höstfärger som nästan är svåra att ta in för de är så sprakande, vindstilla, ett tunt lager av dimma som lättas av solen strålar, klar himmel med nästan fullmåne, en doft av höst och igenkännande. Hemma.

Borta, sällskap, damm, skitiga fötter, underbar granit, kvällar runt elden, kall sovsäck som värms upp, skratt, frihet, lättnad, enkelt, öl efter klättring, lugn morgon, nya leder, nya vänner, kall natt, ibland kall dag, stjärnklart, polissirener, hamburgare, motorvägar, drinkar, nya smaker.

Vi är åter hemma i Sverige efter tre veckors semester over there. 

Inte som jag tänkt, men väldigt fin resa med med nya intryck, nya ställen. Roligt att få komma till nya klätterställen, både området runt Lovers Leap och Calavera Domes tack vare att de stängde Yosemite. Ta det goda med det onda.

En klok vän säger alltid till mig att jag ska göra nya saker, även om klättring är nästan det samma i sin form så är det på ny klippa, ny omgivning, nytt sätt, roligt att åka till nya ställen.

Det känns som vi har varit borta väldigt länge, det kommer lite mer bilder så såsmåningom, nu när jag faktiskt har en dator och inte bara en liten sketen telefon att skriva på.

Det låter som de är på väg att komma överens och förhoppningsvis öppna Yosemite igen.

Jag vet att Petter och Stefan stryker runt dalen som två hanhundar runt en löpande tik, ivriga att få komma till. 

Jag hoppas verkligen att de öppnar upp så alla förväntningar, drömmar och mål som alla klättrare går och väntar på att få komma igång med kan förverkligas.

Tills dess smyger Howard runt i sin Kungstass i dammet runt Yosemite och väntar han med, nått jag kan sakna att få le till på morgonen här hemma.