Calaveras dome

Hammer Dome badar i kvällsljuset

Egentligen tycker jag inte om att skriva baklänges, att gå tillbaka i händelseförlopp när jag redan är borta. Tycker om att skriva i nuet, när fingrarna går av sig själv, tankar är onödiga och upplevelsen skriver sig själv. Jag har många inlägg som har försvunnit mellan viljan och tiden.

Men gör några försök, får se hur långt vi kommer.

Calavera Dome.

Första gången vi hörde om det var för nästan tio år sen när vi var i USA. Ryktet sa att det skulle vara nästan som Yosemite, men ensligt, inga folk och massa potential för nyturer. Lite senare fick vi en kopia på en artikel i Climbing skickat till oss från samma källa.

-Dit får vi åka någongång, ja det får vi verkligen.

Det hände givetvis inte under någon av våra andra USA-resor, Yosemite kom i väg, lockade oss för mycket. Rutade in vår resplan. Erbjöd för mycket.

Men på den här resan stängde de Yosemite, vi hamnade på den vägen som vi inte planerat och avslutade vår tur med en långtur på Calavera Dome.

Hilde följer på replängd 3, fint för händer, tunt för fötter på Silkroad

 Med ett kopierat papper från en artikel ger vi oss av från Lovers Leap, bilen är packad, köksgrejer ligger huller om buller med klätterutrustning, sovsäckar och skitiga kläder. Vi ska ju inte så långt.
Petter och Stefan packade och drog innan oss, innan Maddy och Howard nästan hade hunnit ur tältet och vi vinkar ett tillfälligt adjö till Neil, Maddy och Howard som fortfarande står och packar.

Kartan om hur man kommer fram är inte så tydlig och jag frågar helt enkelt lagens man, en brunklädd sheriff i Pollock Pines hur och var vi hittar vägen som ska ta oss genom skogarna till vårt mål.
-Do you have a four wheel drive, mam?
-Eh, no.. I don´t think soo..
- Oh, well, its snowing up there..

Han var helt enkelt full av lögner, men gav mig i alla fall en väganvisning efter mycket om och men, någon snö såg vi inte till och temperaturen höll sig runt 10 grader.

Jag följer på... nån av hörnreplängderna..

Vi ser en svart bil stå på vägen när vi kommer fram, det är Petter och Stefan som står med en hel hög av utskrivna topos som våra blivande polska grannar har skrivit ut.
Petter ser lite missnöjd ut med att vi kom fram samtidigt som dem trots att de drog en timme före oss och inte har, som vi, inhandlat mat på vägen. De stannade inte för att fråga om vägen och struntade i att försöka ta en genväg över bergen. Mannen i brunt hade jämnat ut vår väg.

Vilodag behöver man inte när hemfärden står nära, så vi följde Petter uppmaning om att ge oss upp för att klättra istället för att slå upp tälten först.

Jag, Hilde och Oskar knatar glatt upp till klippan och klättrar de första 6 replängderna på War of the Walls. Oskar drar ihop de två första replängderna och det är en glädje att få följa på en spricka som nästan hela vägen involverar thumstacks. Första gången på granit!
Vi firar ner när slabbarna tar över och hinner laga resans bästa middag, slå upp tälten, öppna ölen och göra brasa innan mörkret sänker sig. En bra vilodag.

Hilde på toppen med oroväckande lite sol kvar

Jag och Hilde repar upp efter Neil och Oskar på Silkroad, den andra topon som finns med på vårt kopierade papper.
Klättringen är kul, känslig och med tema dieder. Stämdieder lite mindre än vertikalt. Vaderna avslöjar lutningen men glad för det när diedret blir blint på flertal ställen och det är full on stem som gäller.
Vi drar ihop replängder nästan hela tiden, men lyckas missa lite vart näst sista replängden går och nästan magisk avslutning när solen växer i omfång samtidigt som den sakta, sakta, sakta sjunker mot horisonten.

Vi inser att vi faktiskt inte vet hur man kommer ner, börjar gå fort upp mot toppen, hittar en gammal väg, börjar jogga, vänder, joggar tillbaka, kastar oss ner i sjukt brant skog, hasar ner för marken som täcks av gamla barr, korsar en bäckfåra, hittar en stig, vänder ner igen tillbaka på stigen.. och.. där.
En gammal väg som sicksackar sig ner mot marken, vi tar oss neråt samtidigt som mörkret bli kompaktare. Lätt stressad känsla över att hamna långt, långt bort åt fel håll i en amerikansk mörk skog utan så mycket batterier i pannlamporna, mitt ute i ingenting utan täckning för telefoner byts mot ett lugn.

Helt plötsligt står vi vid ett upplyst tält..
-Hi guys, sorry, we don´t want to scare you..
-Hi! You got down from something good? Your car is just down the road.
Vi tittar på varandra och fyra meter senare hamnar vi på asfaltsvägen.
Gött, bilen står kvar, middagen är lagad, bålet igång och ölen är inte slut.

En bra sista dag i bergen.

INFO OM CALAVERAS DOME

Liknelsen med Yosemite var kanske lite överdriven, Calavera Domen är inte så stor och inte så brant men med super kvalitét på klippan.
Vägen kan vara lite svår att hitta, kommer du från South Lake Tahoe hållet så sväng av strax innan Pollock Pines (där det finns en bra matbutik- Safeway) in mot Sly Park Rd, ta vänster in på Mormon Emigrant road, höger in på 88:an, vänster in på Ellis Rd.
Tar c:a 2 timmar. Vi såg även en skylt Kyburz 13 miles, så det finns en genväg mellan Mormon Emigrant Rd och 50:an, men vi tog den inte. Petter och Stefan åkte över Placerville, 1 h extra.
Länk till karta.

Det är gratis camping, vi campade precis innan bron, men det fanns två fina campingar lite tidigare på vägen med toalett och bord.

Calavera Dome är nordvänt och får ingen sol i början av oktober, samma temp som i Yosemite ungefär.

Det finns ingen täckning och inget vatten (förutom i floden som flyter förbi)

Vi klättrade de 6 första replängderna av Wall of Wars, och firade ner innan slabbarna tog över.
Det gick fint att linka p1 och 2 , 3 och 4. Ta med någon extra # 0.75. Firningsankare på r2, 5 och 6.

Silkroad- Vi klättrade insteget på Sands of time (medans Oskar och Neil klättrade nått i mitten och Maddie och Howard klättrade det riktiga insteget.
På topon står det 14 replängder, men 1&2 föll bort eftersom vi startade rakt upp. 3&4 drog vi ihop, 5 vill man klättra för sig själv, den är lång, 6&7 drog vi ihop, så 10 blev det totalt.
Man kan säkert dra ihop fler.
På stand för r12 finns det ett nytt firningsankare, samma sak r14 även om det inte står på topon.
Tror det lättaste är att ta med sig två rep och fira ner till insteget.
Vi lyckades komma ner till vänster om klippan, grabbarna lika så, men jobbig nerstigning utan stig.
På mountainprojekt står det nerstigning till höger, dvs mellan Hidden Dome och Calavera Dome, inte så uppenbart när man kommer till toppen.