Någon som varit i Céüse på länge?
Att vara stark
att orka lyfta upp både himmel och jord
utan att falla igenom.
De sista dagarna har jag varit som en pissmyra
sur som ättika
och gjort ont att vara i närheten av.
Har inte kunnat stödja på foten och hoppat runt på kryckor
och inte orkat hålla uppe humöret.
Nästan lite skrämmande att se sig själv förfalla i humöret bara för att man inte kan röra på sig som man vill.
Att mitt välmående är beroende av att kunna göra vad jag vill med min kropp utan att någon kroppsdel protesterar.
Även om det regnar och jag ändå inte har tänkt att göra någonting.
I bakhuvudet ligger nog biljetten till USA och gnager.
Var och röntgade foten,
ingen spricka utan bara en stukning
kan gå på den väldigt väldigt försiktigt
och genast är humöret tillbaka.
Lustigt,
men nu känner jag mig stark igen.
2 kommentarer:
Skönt att det inte var någon fara! :-)
Min stukning började läka bra när jag kom igång med klättringen igen, tejpade ordentligt (med riktig apotekstejp) & topprepade, det var enligt läkarna den bästa vägen att gå för att få igång blodflödet till foten och därmed snabbare läkning. Så du är snart igång igen ska du se!! Men kanske vänta lite med läskiga fall på ett tag tills den känns helt ok igen? ;-) KRAAAAM
Tack Maja,
jo det känns väldigt bra att veta att det bara var en stukning, förvånad över hur ont det kan göra.
Det låter som ett ypperligt råd :)
ska tejpa och försöka lite försiktigt, just nu har min mentala sida fått sig så många törnar efter fallen på Fokus så tar det nog lite lugnt på den fronten..
Kram!
Skicka en kommentar