Det var en gång..

En liten flicka växer upp med sin far mitt ute i den vida skogen.

I ett litet torp utan el och vatten så slipper den lilla flickan undan alla förväntningar som ställs på henne från samhället. Hur en flicka borde vara, hur hon borde uppföra sig.

Det är bara hon och hennes Olla.

Hennes käraste ägodel är en fin traktor med släp, det är kanske så att det är hennes enda ägodel. Hon är vild och egensinnig, hennes far lägger inga värderingar i sin uppfostran hurvida hon är en pojke eller flicka.

Hon gör som hon vill, det är den enda uppfostran hon får.

Med blont hår och vilda ögon upptäcker hon världen som hon vill att den ska vara; hennes.

De flyttar från skogen och verkligenheten möter henne. Normer, regler, krav, oskrivna regler och förväntningar, någonting som hon var ovetande om men hon lär sig snabbt speglets regler.

Den lilla flickan växer upp och anpassas till ett samhälle, men hon behåller en hemlighet.

Att hon gör som hon vill, hon får dem bara tro att det är de som bestämmer.

Hon är fortfarande bara ett barn när hon börjar klättra men hon är fortfarande stark och vild.

Kärleken är total, varje tanke som fångar hennes handlar om klättring, varje dröm likaså.

Efter några år så träffar hon någon som får hennes hjärta att slå lite fortare.

Den mörke prinsen delar hennes passion, inte bara till henne men även till klättringen.

Många år och äventyr senare hittar hon sig själv sittande i sanden, sakta knytande upp sin klätterskor och insikten är överväldigande.

Det här är inte roligt,

Det här är inte vad JAG vill göra,

hur hamnade jag här?

Från den dagen bestämde hon sig för att bara klättra det hon ville klättra.

Hon lärde sig även att säga ifrån, kanske det viktigaste av allt.

Säga ifrån till någon som hade större vilja än hon.

Hur det nu var möjligt att någon hade det tänkte hon.

Då kom hon tillbaka, det lilla vilda blonda barnet.

HON kom tillbaka

med egen vilja

egna önskningar

egna drömmar

men framför allt med egen glädje.