Petter med Alvin i släp
Det är bistert ute.
Vinden blåser i sidled, kall och hård träffar den all hud som exponeras.
Det rytmiska ljuden av skidor som bryter det tunna skarlagret under nysnön är allt som hörs i vinden, förutom mina andetag.
Petter försvinner framåt i en stadig takt och det är bara att följa efter i hans spår, allt för att det ska gå lättare.
Det är någonting särskilt med vintern, den riktiga vintern, inte Göteborgsvintern där det är plusgrader och regnar.
Vinterlycklig Hanna
Vi är och hälsar på syster Jessica med familj, Trond och grabbarna Mathias och Alvin och får komma närmare på vintern.
Det går inte att komma ifrån, det är så mycket trevligare med minusgrader och snö, det gör mig lycklig, så där barnsligt lycklig så leendet vill inte riktigt lägga sig.
Jag ser ut som en leende fåne mitt i snöblåsten, en lycka som sprider sig enda ut i benen och jag får hålla i mig för att inte konstant brista ut; åh, titta vad vackert, för jag vet ju att Petter ser samma sak.
Skidåkning, snögrottebyggande och badande i stamp bidrog till en väldigt lugn och avslappnande helg.
Perfekt avslutning på dagen, 39 grader i vattnet, minus i luften
Frågan kommer oundvikligt upp, varför bor jag i en stad där medeltemperaturen ligger runt noll och medelnederbörden ligger 70-80 mm/månad under vintern?
Jag vet ju svaret; för klättringen, men det måste väl finnas ett bättre ställe och bo på för att få lite vinter med?
Ja, ja asfalten ligger torr iallafall så om chansen att ledighet infaller samtidigt som fint väder så är det ju bara att ut och klättra, Petter den rackarn har hunnit med 6 dagar här i januari.
Tack Jessica för gästvänligheten, det var en toppen helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar