Mysvinter

Oj, nu är det allt för mycket som ligger och väntar på att bli skrivet om, min Romsdalsvecka som var helt underbar, sista delen av vår Frankrike resa och för att inte tala om ett underbart Vettekullen besök i söndags som fortfarande gör att jag går med ett brett leende.

Men, för det finns alltid ett men, så måste jag få berätta om min gårdag för just ny så är det den som ger mig gåshud på armarna.
Efter ha kommit i säng efter med ett leende på läpparna i söndagskväll så vaknar jag upp på morgonen och det känns att det är någonting annorlunda med världen idag.
Jag gläntar på rullgardinen för att se om det är solsken eller regn som gäller och döm till min förvåning så möter jag en vit värld.

Det är snö ute.
För några timmar sen så såg jag solen gå ner efter ha värmt oss och klippan hela dagen i Bohuslän, fåglarna har kvittrat och det börjar komma gröna små knoppar över allt.
Det är vitt ute, snö som yr åt alla möjliga håll och jag kan inte riktigt slita mig från fönstret.
När var det snö senast i Göteborg?
Jo, just det, jag och Petter var ute och traskade i Sandsjöbacka, då var det snö, men det var länge sen och det var den enda gången den här vintern.

Dagen flyter på och kvällen kommer, som vanligt så är det måndagsspringning med tjejerna. Det är kyligt, men Clara, Jessica och jag ger oss ändå ut på lite extrem springning och skatar runt på snöisen innan vi kommer upp till Skatås.

Det är då det uppenbarar sig på riktigt.
Hur vacker världen blir av lite snö, alla träd är täckta med ett snölager som lossnar med jämna mellanrum och små snötussar lossnar och svävar sakta neråt.
Marken är täckt med detta vita fluff, världen är stilla och det enda som bryter denna magiska värld är våra flås.
Månen lyser på oss i mörkret och jag känner mig lycklig.
Jag är fri i en vintervärld och det har aldrig känts så lätt att springa.
Det är som om snön lyfter mig framåt och jag vill inte riktigt att det ska ta slut utan överväger att fortsätta springa, men vill inte missa en bastu och tjejsnack.