Gorge du Tarn

Efter en halvkass frukost på vårt favoritmotell, Formula 1, bestående av chokladflingor i soyamjölk och skumgummifrasiga rostbröd med sylt på så är vi redo att möta världen.
Solen skiner och det känns helt rätt att ha lämnat ett regnigt Göteborg bakom sig och istället ha landat i Marsielle tack vare vårt trevliga flygbolag Ryanair.

Vår hyrbil går som en racerbil på dom slingriga vägarna mot Gorge du Tarn, speciellt då vi åkte lite vilse och Petter var tvungen att avreagera sig lite på ratten.
Vi är helt förstummande över alla vackra, stora och imponerande väggar som omsluter oss i dalen och vi vrider blickarna åt alla håll samtidigt för att hinna se alla potentiella leder.

Lite oruttade resenärer visar det sig att vi är då allt är stängt för säsongen och efter ett otaliga försök med min knaggliga franska så verkar det inte finnas ett enda gîte att bo på som har ett kök.
Eftersom vi har ett litet gaskök med oss och två väldigt små kastruller till så blir det en hotellnatt med den bedrövligaste middagen jag skådat.
Efter ha skakat på huvudet åt två döda fiskar som förslag så blir alternativet kött och gratäng. Vi sitter hungriga och väntar på vad det franska köket har att erbjuda och vet inte om vi ska skratta eller gråta när en seg liten köttbit kommer ut i sällskap med den förfärligaste makaronipuddingen jag sett. Vi tuggar tysta i oss vår middag och smyger up på rummet för att slippa för många förfrågningar om maten smakade bra av ägaren.
Patrik och Magnus delar sött säng men vi alla får dela på Patriks snarkningar.
Ska det vara billigt så ska det vara billigt.

Dag två bjuder på lite sol, men även en termometer som säger sju grader och kall vind så det är svårt att komma igång.
Ann-Sofies rekomendation att gå upp till sector L´amphie visade sig vara bara kvalitetsleder i 35 meter.
Det är dock lite kyligt så det är lite knaggligt att hålla värmen uppe, men det löstes genom dubbla långkalsonger och alla andra extra kläder jag hade med mig.
Ångesten jag hade när jag skulle packa med beslutet om vilka linnen jag skulle ta med mig var ju lätt överstökat iallafall.

Patrik på en superfin 7a

Oj, jag fyller visst år idag utbrister Magnus efter att ha blivit upringd och grattad av sin flickvän.
Jaha, då får det bli tårta på äkta franskt vis, med mycket socker och klet.
Magnus var den ända som fick i sig sin fjärdedel av denna kaloribomb, som slog det mesta med hästlängder, efter att ha blåst ut sin väldgt fina 39 prydnad som tjejen på konditoriet glatt ordnade åt oss.