Jag pustar och har lite svårt att andas.. -Vi får inte gå så fort, säger jag till Magnus, som vänder som om och tittar lite skeptiskt på mig.
Vi går redan i snigelfart mot Hallinden men min kropp hinner inte med, den vill lägga sig ner och dö.
Jag ignorerar alla tecken som säger TA DET LUGNT.. jag är hemma i Sverige igen och jag vill till Bohuslän och klättra och då ska inte lite snuva och halsont stoppa mig.
Min kropp straffar mig genom att släppa till för lite syre ut i blodet och jag kontrar genom att tänka; det här är jag van vid, försök inte med mig..
Kropppen kontrar med att strypa syret ännu mer och när vi har satt topp på Goa brunetter så får jag stanna efter varje flytt och andas många djupa andetag innan jag kan fortsätta.
När vi äter lunch ute i solen tittar Magnus lite surt på mig;
-Hur kan det vara möjligt att du knappt inte tar dig fram till Hallinden som är helt platt, men kommer upp på topprep på Goa brunetter?
-Hm.. det är för att den bara är teknisk och inte kräver någon styrka..?
Han är inte helt nöjd med svaret, men efter att ha toppat på den tre gånger och klarar den på första ledförsöket så lyser han, den skeptiska blicken är borta och vi är redo för att bli bjudna på middag hemma hos Linus.
En underbar dag i bohuslän med två goa brunetter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar