Bara någon sekund sen fåglarnas kvitter konstaterar att det är vår
någon minuter sen jag blev väckt av två spinnande katternågra timmar sen jag trött i kroppen fick gå och lägga mig
nästan en dag sen jag säkrade upp Petter på toppen av Hallinden i solen
några veckor sen vi kom hem och hittade snödropparna ute
några månader sen jag och HK stog blöta på toppen av El Cap
några år sen Olle dog
tiden går, rinner förbi som en forsande älv
den är svår att fånga, svår att stänga in och göra som man vill med.
Just i denna tid så är jag oinspirerad av att skriva
kanske är det för evigt eller bara för nu
vi får se hur mycket skrivande det kommer att bli,
men tack för att jag fick ta din tid.
5 kommentarer:
Yuku mizu no
nagare no soko no
utsukushiki
koishi ni nitaru
omoide mo ari
-Hideki Yukawa
(Minnena är som
de vackra småstenarna
på strömmens botten
under vattnet som brusar
rinner förbi och dör bort)
Inspirationen är kanske svår att hitta, men som läsare av dina fina finurliga mysiga vardagsfunderingar hoppas jag att den återkommer!
Ha det fint så länge!
Hoppas inspirasjonen kommer tilbake. Är kul att följa med på vad du skriver och bilder. Som i förra kommentaren - fina, finurliga, mysiga vardags funderingar. Du skriver så himla bra :)Kramisar
Åå sluta inte att skriva, men låt det komma när det vill av sig självt! Känn ingen press, orden väljer sin egen väg och sitt eget tempo. Jag vet att det kommer tillbaka, ditt skrivande :-) KRAM
Skriva för att själv kunna läsa och minnas? Har man dåligt minne så kan man välja att spara alla minnen i bild och skrift på en dator, eller bara strunta i det och leva i nuet.
Skriva för att få dela med sig? Kanske måste skrivandet få ta en annan form för att kunna utvecklas i takt med resten av livet, för att undvika att åren går i samma ständiga loopar.
Ibland tar mina ord helt slut och jag blir lite som en hund. Några få ord ligger kvar i bakhuvudet som bilder. Sol. Vind. Snö. Säng. Tält. Måne. Hud. Kärlek.
Skicka en kommentar