För att bygga på min virrighet så tog jag mig i kragen och åkte upp till Näsinge hoppfält vid lunchtid.
Tio fallskärmshopp ligger och väntar på att bli hoppade och med väldigt lite förväntingar om att få hoppa så frågade jag om det fanns några instruktörer på plats.
Förra våren så spenderade jag och Petter X antal timmar på flygfältet med en växande frustration och väntade på att få hoppa.
Det motsatta blev det idag.
Efter det tredje hoppet så var jag tvungen att avböja mig det fjärde hoppet. Jag orkade inte med mer intryck. Hjärnan hade lagt av från alla intryck från ca 45 minuters frifall i ca 200km/h gånger tre.
Overload helt enkelt.
Som hela min värld känns förövrigt.
Men jag ska inte klaga på måndag drar vi nog till Chamonix för att lugna stora-bergs sugen.
2 kommentarer:
Du ser ut som en superhjälte i den sviden!
He, he det är ingenting mot hur jag kände mig.
Tänk, jag kunde flyga!
Skicka en kommentar