The devil in red
det är svårare än hennes maxgräns,
han säger att hon kan ju värma upp på den första biten.
Den är inte så svår.
Hon snör sakta på sig sina för små klätterskor
hon tar lång tid på sig
hennes kroppspråk visar hennes missnöje.
Hon vet att det är för svårt och har egentligen ingen lust att klättra där.
Två djupa suckar slipper ur henne när hon tar de första greppen
två meter senare slinter foten, reptöjer gör att hon står i dammet
håll tight, säger hon med ilska i rösten.
Jag gör ju det svarar han surt tillbaka.
Hon tar sig sakta uppåt
hänger vid varje bult
hon lutar huvudet mot klippan
Tar två djupa andetag och fortsätter
Nej, nej gör inte så!
hans beta till henne haglar som en kulspruta
nej, nej det är inte svårt!
Prova nu!
Jag har lust att skrika högt; Lyssna inte på honom!
han är en idiot!
klättra någonting som är lättare!
Tar ett djupt andetag men håller käften
Hon kommer ner efter tre bultar
Han drar snabbt ner repet
hon sitter med böjt huvud och tar av sig skorna, sakta
-Jag har en 7c+ jag vill göra har borta säger han
Jag ser henne sitta där i sanden
med nerböjt huvud en lång stund
hon samlar ihop repet med sänkta axlar
han har redan knytit skorna
17 kommentarer:
Riktigt bra Hanna!
Girlpower ska det vara mer av på klipporna.
Mvh en göteborgs pöjk..
Synd att du inte sa till honom..!
göteborgspöjken igen!
Been there, done that
Kanske därför jag blev extra ledsen och arg över att se dem, men Petter avrådde mig starkt att ingripa.
It´s not your fight.. och vad jag än hade sagt eller gjort hade nog bara förvärrat det.
Undrar bara hur jag kan få fler tjejer som klättrar för att DE tycker att det är skoj och få en bra balans i parklättringen.
Oftast behövs det några år innan balansen infinner sig. Det kanske skulle behövas en handbok till klätterpar?
Tyvärr det finns alldeles för få av oss "MÄN" som är snälla på riktigt där ute!men det borde vara en del i etiken, allt annat är ju så viktigt med etik hit&dit inom klättringen!
ÅHH! jag vill ha en sån handbok för klätterpar om den kommer... :D Vet tyvärr hur det där känns och hoppas kunna sålla bort sådana tillfällen mer och mer framöver..
KRAM :)
..ett sätt att slinka runt problematiken är att bli med i Girls Get Higher och åka på klätterträffar hela sommaren för att vinna lite eget klättersjälvförtroende (förlåt smygreklam, men detta är en av anledningarna till att vi startade nätverket. har du ingen kille att följa så måste du ta den skarpa änden själv..) sen är det ändå för djävla knepigt att få till en balans där han följer henne på hennes 4or och 5or.. första tipsen i handboken till killarna; ställ alltid två frågor, om och om igen: 1. Vilken led vill du klättra nu? 2. Vill du leda upp?
..och all cred till M och alla andra grabbar som kämpar med detta!
Ja du Maja,
vet du hur många gånger jag har funderat på att skriva en så-funkar-Hanna handbok?
Vi skojade om att jag borde köpa en liten klocka jag kunde ringa med för att få Petter att förstå att det var på riktigt jag ville vissa saker.
Men har nog blivit bättre på att säga ifrån och göra det som jag vill göra. Det var nog hemligheten =)
Även om jag kan bli sjukt arg fortfarande..
Låt det ta några år så jämnar det ut sig.
kram kram!
När kommer ni ner igen förresten?
Jag måste ge er all cred Moa som satte igång med Girls get higher, jag tror att det är super bra att det finns ett nätverk med tjejer som kan klättra tillsammans!
Tyvärr så tror jag att det behövs två andra frågor som HON borde ställa sig själv gång, på gång, på gång:
1: Vilken led vill jag klättra nu?
2: Vill jag leda?
Men det kan vara bra med en putt från HAN om det behövs =)
Hej Hanna
Det var jag som var inne i butiken i tisdags kväll för att byta ett par brallor. Vi pratade en del om hemsidan, klättring på Lofoten, och "Hon och Han". :-)
Först vill jag be om ursäkt ifall jag lät som ärke-super-prettot i kubik om det här. Jag är medveten om problemet och jag tänker på det och försöker göra så gott jag kan, men jag vet ju egentligen inte om jag lyckas bättre än någon annan. Jag kan bara hoppas...
Och jag skulle också vara intresserad av en "handbok för klätterpar" :-)
Och jag tänkte på en sak till. Det som Moa är inne på, och som du skriver i ditt nya inlägg. Att fråga sig ”Vad vill JAG göra?”, att bestämma sig för något, ha egna mål. Det är svårt att putta någon som inte själv har bestämt sig för önskad riktning.
Jag tror det är speciellt vanligt vid ”Han och Hon”-klättring, men annars också. Om jag är ute med någon som klättrat i 100 år och har koll på allting, så är det väldigt lätt att fastna i beteendet att bara luta sig tillbaka och "åka med på resan".
Tack Jörgen för dina kommentarer,
du lät absolut inte som ett ärke-super pretto i kubik!
Jag tror att det är svårt, som kille så verkar det dåliga samvetet övar att man vill mer än sin flickvän ligga och mala. Som tjej tvärtom, en sorts besvikenhet över att alltid bli överkörd.
Eller som du sa, om man klättrar med någon som vill mycket mer, kan mycket mer och som är starkare så är det lätt att luta sig bakåt och inte stå på sig för sin egen vilja.. eller ens veta vad sin egen vilja är för något..
Jobba på känslan och tro på henne när hon säger att hon har det bra!
Jag tycker ni har helt rätt! Tror tyvärr vi är alldeles för indoktrinerade i våra könsroller, att det är mentalt svårt för många tjejer att ta steget fram inom klättringen när grabbarna står och hoppar bredvid och vet precis vad de vill göra. Någonstans handlar det också om en bekvämlighet, att det är enklare att låta någon annan ta kommandot. Hemskt det låter va? Jag hoppas verkligen att jag har fel.
Ja du Moa,
tyvärr har du nog tyvärr helt rätt.
Det verkar som om killar (oftast) har mer vilja, säger (oftast) vad de vill göra mm, medan tjejerna (oftast) tar steget bakåt och låter någon annans vilja ta över.
Vad ska vi göra för att ändra på oss tjejer?
Många kloka ord på denna tråd må jag säga. Skriv boken vet ja Hanna, du ska se att vi alla köper ett exemplar var :)
Ja, verkligen många kloka ord! Jag ska själv jobba på att vara mer förutseende och ha en plan, bestämma mig för vad JAG vill!! Konstigt att det ska vara så svårt att realisera, borde var självklart egentligen.
Men även om det till viss del handlar om hur man respekterar och kommunicerar med varandra, oavsett vem som nu är starkast och vilket kön denne har; hur kommer det sig att det så ofta är killen som är stark och stygg och tjejen som är svagare ocg fogar sig?
ÄR det så, lite mer statistiskt alltså?
Om det är så, varför blir det såna kombinationer av par - det är ju inte så att det inte finns en sämre manlig klättrare per varje kvinnlig klättrare skulle jag tro?
Är det för att det finns vissa mekanismer i hur man väljer partner?
Diskuterar jag ett helt fel ämne nu??
Bra kommentar!
Är dålig på att kolla gamla inlägg, på rak arm hur många par känner du där hon är starkare än han?
Jag har bara stött på tre på alla dessa år, men där gäller det omvända, där är det hon som vill mer, kör sin vilja genom eld och vatten.
Jag gissar att det handla om att inte "orka" bråka fram sin vilja när den möter en massa motstånd från sin partner, det är "lättare" att släppa sin vilja och låta den andra få sin vilja igenom.
Ja, varför blir det såna par?
Naturlig instinkt? Hon vill ha någon som är starkare som kan skydda henne? Han vill ha någon att ta hand om?
Jag vet inte..
Skicka en kommentar