Vara med eller inte?

Jag är uppfostrad i Örebro Klätterklubb, en liten klubb med få aktiva.

Att inte vara med i klubben var otänkbart, att inte dyka upp på städdagar var mer eller mindre förenat med livsfara, kom eller omkom som Simon brukade skriva i sin uppmaning.

Höstfesten var det man gick och väntade på.

Att vara med i klubben innebar att vara med i gänget, följa med på resor och träffas.

Mentaliteten att vara med i en klubb har följt med mig sen dess även om resor och träffar nu sker på privat basis. För mig känns det rätt att vara med och ha en möjlighet att bestämma vad som sker på klipporna på ett demokratiskt sätt. Att stödja klubben i underhåll av bultar, att främja accessen på våra klippor och att på något sätt samla många röster till en när det behövs.

Men jag är lat och vill klättra.

Är egoistisk och tänker kortsiktigt.

Vill hellre klättra en led till i solen än att sitta på möten som är uppstyrda och kan tyckas onödiga för att ta beslut.

Men någon måste göra det med.

Det var årsmöte i Bohusläns klätterklubb i söndags och för er som inte orkade ta er dit så beslutades det i demokratisk ordning att bultarna på EA inte ska upp igen, att det inte blir några toppankare på Branta Väggen på Hallinden och att det ska sättas upp två bultar på Femte Ryttaren om förstabestigarna samtycker.

Rätt eller fel?

Du hade möjligheten att göra din röst hörd på årsmötet.

Jag lämnade den sista leden i solen och struntade i hänget hemma för att åtminstone ge min röst för att bultarna inte skulle komma upp på EA.

Jag vill härmed ge en eloge till alla som viger sin fritid (och därmed sin klättertid) till klubbarbete!