Israpport #1

Fallet längst in

Sprang in i skogen med stor förhoppning på väg till längdspåret igår.

Höll tummarna för möjligheten till en toppreps session med Jonatan med pannlampa, men fick sänka ambitionerna lite.

Fallet i kröken

Så här såg det ut i Munkedal igår, känns som det växer fort nu, men lite väl tidigt är det nog om vi vill att det ska fortsätta bygga.

Först fallet när man kommer in

Det såg ungefär likadant ut vid Trollhättefallet och hoppas på att det fortsätter växa tills vi kommer hem från Turkiet och isen är tjock och fin.

Monstret är väckt

Hanna-Kajsa leter efter isen under snön..

Trodde att jag var redo för våren,

för varm klippa, sol, fågelkvitter och att åka till Rjukan bara skulle vara en avvikelse i mitt beteende detta år.

Jag var lite nervös på lördagen, vet inte varför, om jag inte skulle komma ihåg hur det var att klättra is, om jag skulle tycka det var lika kul i år eller om det bara var att jag var taggad.

Lördagen spenderades på Trappfossen tillsammans med Johan och David som uppvärming.

Måste ju erkänna att jag inte tyckte att det var så kul. Blött, kallt om händerna, nära till kräkning när blodet kom tillbaka, flack klättring och inte så långt.

Hanna-Kajsa i starten på den långa rännan på andra replängden, Sabotörsfossen.

Men så kom söndagen, vi spanar på Juvsöla, som ser ut att vara i superfin kondition, men inser att vi nog inte riktigt är redo andra dagen på säsongen.

Det får bli Sabotörsfossen istället och någongång där under dagen vaknar monstret. Isklättermonstret. Det är så otroligt kul klättring, smal ränna och fin utstegspelare. Klättringen känns lätt, naturlig och vi har ett bra flow.

När vi pulsar hem i snön upp till låren så vill jag bara få komma tillbaka hit. Snart.

Vi åker till Turkiet här om några dagar och jag känner att jag är mer sugen på vinter just nu, men antar att jag kan smälta tillbaka till klättring i solen med linne och shorts.

Tills dess försöker jag hålla monstret kedjat.

Pundartendenser

På toppen av min värld

Fumlar med bilnyckeln, håller på att tappa den, men lyckas till slut starta motor och stänger av vindrutetorkaren som går igång från igår. Skrattar lite år mig själv.

Jag känner mig som en pundare, med skakig kropp på jakt efter det som gör mig lugn.

En helt vanlig morgon, dis över solen, men så händer det någonting.

Diset försvinner och kvarstår solen, vindstilla och 6 plusgrader.

Det är som en katalysator, en reaktion sätter igång i min kropp som genererar kedjereaktioner.

Det går en våg igenom kroppen, ut.. jag vill ut och klättra!

Petter är i Fontan och de andra tappra Brodalingarna är på väg till jobb.

Kroppens behov eskalerar och när jag ska packa ihop grejer för att kunna clogga så är behovet för stort för att kunna koncentrera mig.

Jag slänger i mig det jag hittar; morot och obredda knäckebröd får räcka till lunch.

När jag snör på mig skorna och börjar klättra kommer lugnet, varm granit under fingrarna, sol i ryggen och lättklätt värre i linne.

Sitter på toppen och käkar apelsin, spanar ut över det som känns som mina marker och Rjukan som är målet över helgen känns väldigt långt bort.

Distraherad

Frasse och Blixten som vägrar sitta still...

Det har varit dåligt med klättring på sistone, mest för att jag har varit sjuk men en liten liten orsak har varit de här två tufsarna.
Först var tanken att vi bara skulle ha Frasse, den lilla svarta fegisen som kröp runt på golvet hemma hos familjen Spång.
Men så gick veckorna och de två syskonen var som oskiljaktiga och känslan av att bara ta hem en av dem kändes fel.

Så nu är vi ägare till två små katter som sover i knät så fort man sätter sig ner, som följer efter en som iglar utomhus, som vänder upp och ner på huset dygnets 24 timmar och som genererar oändligt mycket kärlek från mig.

Nästan för varmt

Oskar på finfint problem, Hogen

Solen tittar fram och får mig att ta av mig mina långkalsonger, dibbla benvärmare, tjocka ullsockar, ullunderställströja, syntetväst, syntetjacka och min tjocka fleecebh.

Kanske har jag missbedömt vädret och temperaturen när Oskar ringde och frågade om jag ville hänga på och bouldra, men vanligtvis så brukar någon minusgrad och halvmolnigt innebära den klädseln för min del.

Skönt att komma ut och värmas av solen var det iallafall och lite konstig känsla att dagen innan nyår klättra i tunna byxor och fleecetröja.

Fingrarna värker ovant efter krimpandet och själen är lite lugnare.

Gott nytt år på er och massor av kärlek!