Trött kropp

Hilde gör framsteg på repcoilingen

Lyxhelg mitt i veckan ännu en gång, efter sovmorgon så hämtade jag Hilde för en tur upp till Bohuslän går.


Solen stekte och termometern visade en bra bit över 20 grader så det blev Skälefjäll som fick bidra med svalka.
Kroppen ville inte riktigt vara med, inget hugg i kroppen direkt, inte förrens vi gjorde Jamsprickan nr 2 som jag bara älskar.
Ja, just det, det är för att det är massor av handjam på den.
Det finns någon konstig koppling i min kropp mellan handjam och lyckohormoner, någon borde forska på det där hur det kan hänga ihop.
Jag blir helt speedad av att få lägga några härliga handjam, det kan inte vara normalt?

Varma, glada och galna

Idag blev det Hallinden och vi fick pisk på Gå på pumpen, Hilde gjorde en heroisk insats på den skarpa änden med jordens längsta fall med en rippande blå alien.

Solen stekte och det blev en sväng till Konsum för glassinköp och sen havet som avslutning på vår minihelg.
Lägenheten stog tom när jag kom hem så det fick bli en springtur. Jag har nästan kommit överens med springningen, men bara nästan. Det krävs fortfarande pulsklocka, Petters löparshorts (fast han inte vet att jag lånar dom, men jag känner mig faktiskt snabbare i dom..) och hög snabb musik i öronen för att jag ska orka ta mig runt.
Så fort en låt tar slut så går det oerhört mycket trögare, jag tror det är för då hör jag helt plötsligt hur mycket jag flåsar.

En trevlig avslutning på kvällen med Katrin som ska bo här några dagar och dagens citat från Åsa, som nästan nybliven förälder.
Hon lät snuvig på telefon så jag frågade om hon var sjuk, jo det hade hon ju varit.

-Vad tråkigt..
-Nja, nu är det ju bara att vänja sig att vara förkyld några år framöver..

Tjejligan på tur

Tuffa tjejer på tur norröver

Bilen var packad vid sjutiden och väderprognosen såg inte så värst lovande ut, Hilde som är vår eviga källa av positivitet visade helt plötsligt en annan sida.
-Nej, eg drar ikke til Romsdalen med dokker i regn, eg nekter!!
Prognos om 10 mm med regn på både fredag och lördag gjorde visserligen ingen av oss särskilt peppade så då började den stora diskutionen om vart vi skulle åka istället.
Hilde kunde tänka sig att stanna i Bohuslän där prognosen såg strålande ut, men det vägrade Ann-Sofie, Oslo var på tal tills den tredje prognosen såg dålig ut, Bergen var nog den mest lockande B-planen och Stavanger eller sörlandet låg på tal.
Innerst i oss alla så låg längtan till Sydpillaren, så många känslor senare så bestämdes det att stanna hos syster Jessica utanför Oslo för att spana in prognosen på morgonen och bestämma då.

Hilde brottas med buskarna

När vi vaknade så rådde det stor förvirring, ena prognosen sa strålande solsken och på en annan sida sa det regn. Vi körde på det vi ville tro på och styrde kosan norröver, när det började regna kraftigt efter Dombås blev det tystnad i bilen och ingen ville säga den första negativa kommentaren.
Lyckliga som vi var så ville vädret vara på vår sida och vägen torkade upp desto närmare vi kom.
Lite lunch hos Jenny i Isfjorden och en erbjudan om sängplatser som vi gärna tog emot packade vi våra små väskor med vatten för att spana in insteget.

Insteget på Sydpillaren en halvreplängd upp

Ca 45 minuter senare och stekta i solen så hittade det vi trodde var insteget. Jag och Hanna-Kajsa var där och spanade i regn för två år sen så jag trodde jag visste var det var och Hilde hade klättrat den för några år sen. Två snöfält fick Lina att inse att hennes joggingskor kanske inte var perfekta, och Ann-Sofie i sandaler blev övertygad om att det var skor som gällde på nedstigningen.
Nöjda och lite nervösa åkte kikarna fram på parkeringsplatsen för att få en uppfattning om vilka formationer att lägga på minnet.
Det svänger in en norsk bil på parkeringen och killen i bilen drar fram hans kikare och vi sätter i halsen, tänk om han med ska klättra i morgon?

Hilde går fram och fiskar lite, men det visar sig att han spanar för någon gång i framtiden och då är det hans tur att sätta i halsen.
-Ska dokker jenter klatre Sydpillaren?
-Bara dokker fire jenter?
Han upprepar denna fråga fyra gånger och jag ser att Hilde flinar lite och ser extra nöjd ut;
- Ja, vi fire jenter ska klatre imorgen.






















Ann-Sofie försöker få upp värmen på första offwidthen, replängd 6

Klockan tre ringer klockan och alla hoppar upp ur sängen och halv sex börjar vi klättra.
Ann-Sofie och jag har fått äran att börja och det visar sig att vi har valt rätt insteg och det flyter på. Traversen på gräshyllan som vi funderat på hur svårt det skulle vara att hitta, visar sig inte vara några problem utan bara rolig och vår comradio som vi införskaffat fungerar perfekt efter lite justering. Morgonen är kylig och det är skönt att röra på sig, fingrarna vill inte riktigt vid replängd 6 vid offwidthen och det är tur att sprickan är stor och inte så crimpig.
Camalot #4 får jag ingen användning för, antingen är den den för stor eller för liten, så när jag kommer upp till stand så får den snällt sitta där, jag vill ju inte ha släpat med den i onödan.





















Jag njuter av solen på 10:e standplatsen

Jag njuter av att få komma högre och högre upp, den nervositeten som flickorna har lyckats smitta av sig rinner av mig. Det är som om min kropp bara har längtat efter att få vara i bergen, jag känner mig helt orädd, nästan lite odödlig och på replängd 10 vid den andra offwidthen som är blöt har jag två mantran som rullar i huvudet.

Kom igen Hanna, vad bra det går...
Kom igen Hanna, att trilla finns inte på kartan...

Det är skönt att äntligen få komma upp i solen och njuta av att bli uppvärmd igen.
Hilde och Lina har hamnat efter lite och vi får oss en liten tupplur på hyllan innan Hilde tittar upp över kanten.
Vi kommer överrens att vi ska försöka hålla kontakten hela vägen upp och kastar oss ut bland gräshyllorna igen.

Ann-Sofie gräver fram en av fyra säkringar på replängd 13

Jag ger mig ut på gräshyllejakt och råkar dra ihop 11 och 12 utan att tänka på det och skulle sett fram emot en härlig 50 meters susare om jag skulle snubblat.
Topon åkte upp och ner från byxfickan, men vi var på rätt spår och lyckades faktiskt hålla oss rätt nästan hela vägen upp.
Det är fin klättring där det är klättring, men det känns mest som bergsbestigning med stora formationer och klippan påminner mig om Gandalfväggen i Lofoten.
Det är absurda grepp på många ställen, oväntade lister och hål med roliga former.






























Ann-Sofie på det "nydliga diedret", replängd 15

Vi håller humöret uppe och dagen flyter på och Ann-Sofie får MVG på exemplarisk repföring, trots att hon var lite nervös över att inte ha klättrat med dubbelrep på länge.
Jag vet inte om hon var så lyckligt lottad att hon fick dom raka replängderna eller om min repföring inte var lika exemplarisk då jag får steta och dra med repdrag efter mig på ett antal replängder. Mer träning försöker jag tänka positivt, men blir lättad så fort hon kommer upp mot mig och repdraget minskar. Vi säkrade med varsin Black Diamond ATC Guide, perfekt för att kunna ta av sig skorna och ta en Powerbar medans man säkrar.
Fötterna klarar sig hyfsat bra, antagligen för jag i ett desperat ögonblick när jag insåg att jag inte hade några stora bekväma skor raffsade åt mig Petters 41:or.




























Tuffa tjejen på den luftiga traversen innan 22:a standen

Odödlighetskänslan fick sig en törn sista biten på replängd 22, inte för att den var svår, men nog för att den var mycket mycket luftigare än någon annan replängd vi hade gjort under dagen. Jag hade bara några timmar tidigare nöjt konstaterat att jag inte påverkades av exponeringen, så tji fick jag.
Psyket försvagades och standplatsen kändes extra trång och läskig, säkringarna blev dubbelkollade innan jag lutade mig tillbaka för att känna vinden komma farandes upp i byxbenen. Inte ens benvärmarna hjälpte här och när Ann-Sofie hade delat upp sin replängd så jag skulle få leta rätt på den skjulte rennan som skulle leda oss till toppen genom det stora lösa överhängande kristallbandet så steg lyckan i min kropp.
Jag hann igenom hela balladen om en myra för full hals när jag sicksackade mellan blocken och hörde överhuvudtaget inte Ann-Sofies försök att kontakta mig på comradion för att kolla om det gick bra.
Lycklig med solen i ansiktet säkrade jag upp henne med hela världen under fötterna och jag fick en plötslig lust att lära mig Base hoppa för att få njuta av luften ännu mer.





























En lite trött Hilde kommer äntligen upp

Jag kunde inte förstå varför Hilde inte dök upp så jag kunde börja följa efter Ann-Sofie mot toppen och kylan börjar komma med höjden och den sena timmen. Det visar sig att deras comradio slutat fungera och våra fungerad inte emellan så blir det fram med mobiltelefonerna.
Hilde har sprungit ut till höger och hamnat i dödshorror istället för rakt upp och til vänster, så lite skakad kommer hon upp ur rännan efter mycket rop och lokaliserande.
Det blir en massa löpande klättring mot toppen och nu vill jag bara upp.
Jag är trött, har ont i fötterna, men framför allt är jag kall.
Tålamodet tryter, men återfår det med Ann-Sofies lugna röst när jag ilsket frågar hur länge jag ska vänta frysande och med ömmande fötter.
-Bara en liiiten stund till...
Ja, ja, jag tar en tugga powerbar till och så kommer leendet tillbaka.
Vi har klättrat Sydpillaren tillsammans, allt har gått bra och det har inte regnat på oss trots att molnen två gånger har tornat upp sig i öst med gigantiska stora mörka moln

Nedstigningen har vi bävat lite för efter Jennys berättelse om firning över istäckta branta snöfält. Turen ligger kvar på vår sida och korsande över snöfälten är en baggis, då det ligger nysnö ovanpå och det är mjuk och fin snö vi kan springa över. Det sipprar mellan tårna i varje steg och knäna vill ge upp, men tillslut så står vi nere i dalen igen.
Hilde, vår norska fjälltös har tagit sin överskottsenergi och sprungit bort och hämtat bilen och tacksamheten är stor klockan ett på natten.

Det har varit en lång dag, och at få lägga sig ner i en säng istället för ett tält är obeskrivligt!




























Lite kortfakta:

Sydpillaren är 24 replängder, vi hittade inte riktigt dom två sista och gick löpande snett upp mot höger i kanske 150 meter istället.
Vi hade dubbelrep, 60 meter, kan vara skönt att ha lite längre då många replängder var 50 meter.
Insteget kan vara bra att hitta dagen innan, det är en stor öppet diederformation, där man får klättra upp kanska fyra meter till en halvstor björk, lite gräs och sen ett klätterflytt upp på en stor gräshylla.
Spana efter en rampformation som går ut till höger på höger väggen i starten av två sprickor.
Comradio är ovärdeligt (om dom funkar) då man sällan ser varandra på standplats.

Vi hade ett ganska stort rack;

• ett set wallnut och ett set rocks (då jag och Ann-Sofie är oense om vilka som är dom bästa)
• Dubbelt set med aliens från grön till orange, vi hade även en guld och en silver och en lila. Dom tre sista hade vi nästan kunnat lämna på marken, men orange sattes på varje repa.
• En #0,75 camalot, dubbelt av #1,2 och 3, en #4, kanske en av varje hade räckt, men det beror på hur säker man känner sig på dom storlekarna.
• 10 st 60 slingor och dom gick åt på några av dom långa replängderna och en vanlig, men lång kortslinga.

Personligt så hade vi;

• ATC Guide, samt två skruvkarbiner till den
• Jag hade två skruvkarbiner, Ann-Sofie hade en
• Tre prusikar
• Cordellet och en 120 cm slinga
• Kniv
• Kilpetare
• 2 liter vatten med resorb i vätskesystem
• 8 st powerbars, men Ann-Sofie kom ner med 4st, jag med 1, 3 gick åt på nedstigningen
• 1 ostmacka
• Kläder
• Varsin liten väska, en Bullet och en RPM

Ja, det var nog allt, finns det frågor så tveka inte att ställa dom!

Lånad bild från nätet på Sydpillaren på Mongejura

Om allt vill sig väl så kommer Lina, Hilde, Ann-Sofie och jag landa i Romsdalen någongång under morgondagen för att klättra Sydpillaren.
Sovstopp hos storasyster Jessica utanför Oslo ska förhoppningsvis göra oss utvilade och extra tagggade för en lång dag på berget.

Hilde hade fixat mat till oss fyra igår för en planeringskväll och jag blir helt nervös av att tänka på hur nervösa Lina och Ann-Sofie var.
Min filosofi märkte jag snabbt är lite mer avslappnad då diskutionerna om rack och utrustning tjattrades för fullt.
Jag hade nog mer tänkt att det bara var att ta med sitt rack och ett dubbelrep och det vanliga tillbehöret; 1:a hjälpen, kniv och vindjacka, men det blev mer hur många kilar, slingor, vilka säkringar, kompasser, plastpåsar, dauerlindor, väskor, underställströjor, förstärkningsplagg.. ja allt..

Vi får se hur det går, men det ska bli oerhört roligt att få dra på tur med tre tuffa tjejer. Om tiden räcker till så blir det avrapportering när vi kommer hem..

Karin glad över att ha fått jobb

Lunch med Karin idag.
Solsken
Filt i gröngräset.
Karin fick jobb per telefon
Jag åker förhoppningsvis till Romsdalen på onsdag
Värme
Härligt

Kurshelg

Oj, oj nu händer det mycket och dator blir lite lidande i tidsbristen.

Jag var ledig i tordags och hade en helt obeskrivligt trevlig dag med Hilde på Välseröd och Buråsen, men det får bli berättat senare.

Min helg gick åt till kurs i Utby tillsammans med Anton, Nina och Christine.
Två trevliga dagar, skoj att få ha kurs igen, det blev ingenting förra året då all tid gick åt Pakistanresan.




























Nina firar dagens sista firning nedför Spagaten




























Samarbete för ankarbygge

Nu väntar sängen så det får bli mer senare..

En knuten vänster näve

Ok, jag har haft en hang-up den senaste tiden och det är som gissat leden En knuten vänster näve.
När jag, Petter och Magnus åkte upp till Bohuslän i onsdags och jag visste att vi inte skulle åka till Vetteberget var jag blixtsnabb att skriva kontrakt med Patrik att åka upp till Bohuslän efter jobbet och viga söndagen på Vetteberget.






























Gulliga Örebroparet Ajja och Jenny

Sagt och gjort, Patrik kom och hämtade mig vid Fjällsport och vi hann klättra Herrarna i hagen och Eggelse på Svaneberget innan magarna kurrade för mycket.
Snopna drog i ett låst handtag på Konsum i Brodalen när matinköpet skulle göras och blev snällt informerade om att det var Pingstafton.
Det blev lite rester hos Ann-Sofie och Jossan i sportstugan, för att fortsätta till en fullsatt stuga hos Linus.
Alla var där (nästan..) och en stormiddag sänkte mig iallfall rätt i säng med drömmar om morgondagen.





























Förbereder mig för brant fistklättring

Det blev min tur att börja leda och det kändes bra, men så börjar jag fixa med ny säkringsbeta på cruxet hängandes i ett fistjam som bara glider.
För er som aldrig har lagt ett fist jam, tänk er en spricka som är lika bred som en knuten näve.
Stoppa in handen, med antingen handflatan antingen bort från er eller mot er.
Knyt handen och prova att häng i den, lägg sen på lite branthet så att jordens gravitation drar ner häcken mot marken.
Det är svårt, osäkert om man hänger kvar, men väldigt väldigt roligt.
Lite macho på något sätt, för mig så utlöser det iallafall en massa lyckohormoner, lite rubbat kanske, men sån är jag...
Jag fegar iallfall ut hänger efter ha bytt till rätt säkring som jag hade tänkt lägga.





























Patrik lite pressad med att lägga rätt säkring

Det blev varsin första press som inte lyckade riktigt även om Patrik var ruskigt nära, kämpades för sitt liv och sitt ledförsök så glömde han helt bort sig.
Istället för att först lägga ett fistjam med högerhanden, till ett fistjam med vänsterhanden och sen till det räddande handjammet så försökte han hoppa över det kritiska vänsterjammet och sträcka sig lååångt förbi till handjammet.
Det misslyckades...
Stefan som slöt upp var en stadig säkringsman när både jag och Patrik skulle ladda för nästa försök.





























Glada fistjammare

Delad glädje är dubbel glädje heter det och jag är redo att hålla med.
Båda lyckades på sitt andra försök innan solen hann runt allt för mycket runt kanten på klippan och lyckliga tog vi en välförtjänt fika på Konstnärscafe´t som ligger vid parkeringen.
Telefonsamtal från Hilde avslöjade att hon hade lyckats med sitt projekt, Goa Brunetter på andra försöket på dagen med, så trippel glädje?






















Delar av Team Räntmästergatan

Clara, denna underbara Clara som har haft en social helg i stan fixade middagen som intogs på innergården med sällskap av Jessica. Petter slöt upp efter en dag på Hallinden och en svettig Tobbe som varit ute på löprunda fick äta resterna.
En perfekt söndags avslutning!

Onsdagspisk

Petter, Magnus Eriksson och jag styrde Märta mot Bohuslän för två dagar. Vardagslyx att få vara ledig två dagar mit i veckan, men vardag för Petter som jobbar som brandman.
Men nu är det tandborstning som gäller, det kommer mer imorgon..





























Jag samlar styrka för Torsketaket































Petter på projekt på Skjälefäll
























Magnus händer efter Granitbiten

Långledigt

Valborg, långhelg för dom vanliga arbetarna och en halvlånghelg för mig.
Jag visste redan innan att jag och vädergudarna inte riktigt är dom bästa vännerna, så jag förväntade mig regn någon av mina lediga dagar.
Mycket riktigt, när torsdagsmorgonen gryn så är det grått ute och regnet drisslar ner, allt är blött och klättermöjligheterna ser dystera ut.
Det blev en väldigt trevlig dag trots allt, Katrin och Jon var på besök från Stockholm och efter en lång morgon fika hos Clara och Patrik så skiljs vi åt vid fyra tiden när dom kastar ut oss.
Vi bestämmer oss för att återförenas lite senare för en middag och det får bli en joggintur i skatås för att väcka kroppen innan en väldigt trevlig kväll.





























Ankan på led press på En knuten vänsternäve

Fredagsmorgon, vi klämmer in oss i bilen tillsammans med Hilde och Ankan och ställer in siktet på Bohuslän, inte helt oväntat kanske.
Vi har lite beslutsångest eftersom det har regnat och undran över vilket berg som kan vara torrt.
Petter kläcker den bästa idén; Ska vi inte åka till Vetteberget?
Sagt och gjort.

Hilde och Ankan var nöjda med dagen även om den blev summerad med;
Ja, det känns som vi har spelat på bortaplan idag.
Dom syftade nog till den överhängande klippan som krävde sin kvinna med handjam och fistjam. Gillar man inte att jamma utan små krimpar så kan det nog kännas som bortaplan.





























Hilde visar sina fina bullar hon har bakat

Jag däremot ÄLSKAR, ja det ser illa ut att skriva med stora bokstäver, men jag verkligen älskar att handjamma och får jag in ett fistjam någonstans så sprider sig lyckoämnerna i min kropp.
Helt oväntat så löste jag kruxsekvensen på En knuten vänsternäve på en gång med, inte bara en knuten näve, utan två efter varandra.
Förra gången jag var här med Petter så kom jag inte ens i närheten av att komma upp, så det fick bli ett led press för min del med, tyvärr gick både jag och Ankan bet.
Nästa gång..
Det blev en kvällsavslutning på Galgebeget innan vi åkte till Bohusstugan för att få en glimt av Jonas Paulssons bildvisning innan vi var tvugna att vända bilen hemåt.






















Fredrik matchar inte Åsa och Svante lika bra

Tidigt, tidigt på lördagsmorgonen steg jag och Petter upp för att följa upp på en bra tradition, skattjakt på Climb In.
Smygandes i Gärdsås, Utby och Fjällbo satte vi säkringar på fina och populära leder för glädje till första replaget för dagen.
Högsta vinsten blev en gul Camalot på Crack of Doom, men jag hoppas att dom andra skatterna uppskattades dom med.
Jag var tvungen att jobba, men åkte ut till ängen för att få träffa Åsa och Fredrik som var på besök från Örebro innan det var dags att gå på festen.
Svante har blivit helt galet stor sen jag såg honom sist och var väldigt bestämd över vilken sorts mat som var välkomnat i hans mun.





























Hilde på Prisemaster i kvällsolen

Söndagsmorgon, vi hämtar Judit och Tofsen (mitt nya smeknamn på hennes valp) och drar till Bohuslän för att möta upp med ett helt gäng på Hallinden.
Hilde, Ankan och Jonas i en bil, Pekka, Erik och Johan i en samt några norrmän som fick trängas med oss.
Branta väggen är inte så torr som varken Petter eller Hilde önskar, men lederna blir avverkade en efter en, några fall och några utan.
Jag blir glad över att kroppen känns som den vill vara med och Fueled by coffee.. blev mitt glädjeämne med kraftig pump, men lyckat försök.






















Hilde gör en norsk coiling på rep

Söndagen avslutas med Prismaster i kvällsolen, en perfekt avslutning att få komma upp i höjd med vind i håret och solen i ryggen.
Däremot så håller jag på att sätta i halsen när jag ser Hilde coila ihop repet.
Denna dam har visserligen inte klättrat sååå länge, men nu har hon iallfall hållt på några år och borde veta bättre.
Instruktören i mig får rycka ut och visa hur man gör i Sverige och jag känner mig lite lugnare över att åka till Mongejura (förhoppningsvis om två helger) tillsammans med henne, Lina och Ann-Sofie

Räntmästargatan

Lina är extra sugen att vara med på bild

Jag måste bara få göra lite reklam för hur mycket jag gillar mina grannar och området vi bor i.
Söndagen gav mig ett litet uppvaknande i att min kroppsform har ändrats drastiskt efter hemkomsten fån Pakistan, dvs jag kom inte i några av mina byxor förutom mina älskade Levis Twisted jeans.
Ja, ja jag vet att någon kommer protestera och säga att jag var sjukt smal när jag kom hem och att det bara är nyttigt för mig, men jag upprepar; jag kan inte ha några av mina byxor som jag kunde ha innan jag åkte.

Så på måndagen blev det en joggingrunda i Skatås med Petter i makligt tempo och jag blev positivt överraskad att jag tyckte det var skönt att springa. Mest glad blev jag däremot över att det gick mycket bättre än vad jag hade hoppats på, jag kände mig inte alls det som en lungsjuk döende 70+ som jag trodde utan hade lite klipp i benen.

Skatås nås enklast genom att snöra på sig löparskorna i lägenheten och sakta jogga i 5-10 minuter och sen dker bara skogen, fåglarna, lövspräckande träd och en massa motionärer upp.

Ett-noll till Räntmästaregatan.






















Patrik, Clara, Mackan och Jossan är fascinerade över Hildes kroppsspråk

Nästan hela Team Räntmästaregatan slöt upp på tisdagen på Reselinväggen, Clara, Patrik, Jessica, Tobbe, jag och Petter.
Johan och Ann-Sofie var ursäktade eftersom dom befann sig i Frankrike och den blev ett evig kacklande då även Råggan och Jenny samt Jossan dök upp.
Effektiv efter-jobbet-klättring bedrevs med topprep till höger och vänster medans min egen ropegun Petter kastade sig över dom lediga lederna.

Jossan bjöd dessutom in hela Team Räntmästaregatan till grillning för morgondagen, vilket vi alla lovade dyrt och heligt att dyka upp på.

Två-noll till Räntmästaregatan






















Jossan, Ankan, Jessica och Tobbe njuter av det varma vädret

Petter föll bort från Team Räntmästeregatan för jobb, men vi fick påfyllning av Henke, Lina, Hilde och Ankan och en väldigt trevlig kväll, tack för det!

Tre-noll till Räntmästaregatan

Helt plötsligt blev klockan allt för mycket och jag ska packa ryggsäcken och hålla tummarna på att vädergudarna inte vill mig någonting ont imorgon så vi får en fin dag i Bohuslän.

Hur många poäng har din gata plockat ihop dom sista dagarna?