Regntrött

Jag kliver av tåget från Stockholm där vi fick skrapa rutorna på ORR (H-K:s underbara bil) och landar i ett regnigt Göteborg. Jag försöker peppa mig själv med tanken att det är helt rätt ställe att bo på om några månader när solen börjar skina igen och klipporna är solvarma.
Jga är trött efter en heldag i Stockholm med full social aktivitet och bildvisning tillsammans med Martin på Arcteryxbutiken.
Jag vill bara tacka alla som kom och alla er som jag hade velat haft mer tid med men som jag inte hann med.

Bästa värdinnan: H-K som gick upp 04.45 med mig för att skjutsa mig till tåget (och hämtade mig 22.45 när jag kom)
Jag blev glad över att: Stina (Petter mamma) dök upp på bildvisningen
Värsta: Matkoman efter bildvisningen som fullständigt slog ut oss alla, eller iallfall mig.

Återhållsamhet

Självdiciplin måste vara en av dom ingredienser som missades eller bara glömdes bort under smetenblandningen till en Hanna. Jag har lovat mig själv att jag ska hålla mig bort från plastgrepp i en månad, dels för att låta mina axlar få en chans när det gäller rehablitering men även för motivationens skull.

När Hilde då ringer och frågar om jag vill ta ett snällt reppass så börjar jag:
- Nja, nej, nja ja det vill jag gärna, ska vi ses direkt efter jobbet?
Så mycket för den återhållsamheten.

Vi får ett trevligt pass men givetvis så går det inte att ta det lugnt i slutändan, jag blir bara för taggad och kan inte riktigt att hålla igen.
Vad är det som gör det så roligt att utmana sig själv hela tiden, varför kan man inte bara klättra väldigt lätt?
Hilde tvingar mig att avslutningsvis göra en massa armhävningar men medans hon allert gör riktiga så får jag dispans att göra dom på knäna, tack för det Hilde.

Söndagen är vigd till en slappdag och jag tycker lite synd om Petter när hans väckarklocka ringer lite före 6 tiden och han har jobb att tänka på medans jag får somna om. Sovmorgon och sen en ordentlig långpromenad med Clara runt Delsjön i dagsljus känns alldeles lagom för en trevlig ledig söndag.

Vardag hemma

Det kraschar rätt direkt det där med att komma hem till det verkliga livet efter ha varit ledig. Mobilen blir kvar hemma, plånboken blir kvar på frukostcafet och jag fick bassning av sjukgymnasten över mina axlar.

Minnet av Spanien hjälper till lite att lätta på det gråa lock som ligger över Göteborg och det gör inte så mycket.

Vi tänkte göra en favorit-i-repris och sova på Formula 1 hotellet i Lleida på väg till Rodellar. Vid två tiden på natten stannar bilen utanför, luften är kylig och mina ögon är grusiga efter att ha somnat till. Vi skojar lite; tänk om det vore fullt men får surt äta upp det när bokningsautomaten vid ingången är trasig.
Ja, vad gör man när man står på en parkeringsplats mitt ute i ett industriområde klockan två på natten?
En obekväm natt i bilsätet gjorde att vi var lite grumsiga på morgonen men lyckade med både matinköp och två varv i byn för att hitta gas til köket.

Rodellar är sig likt men med en definitivt kyligare luft. Vi letar sol, men hamnar i skuggan ändå tillslut och då är det långkalsonger och alla kläder på. Fnittrar lite åt mig själv när jag står och säkrar Petter med alla kläder jag hade med mig samt min dunjacka och över det även Petters syntetjacka, mer kläder än jag sov i på 5200 meters höjd i Pakistan utan sovsäck.
Jag lyckades med konststycket att vrida till knät i en kneedrop i ett desperat försök att inte trilla när jag var innässlad i ett tufabo. Resultatet blev stjärnor i blicken och inga mer kneedrops vilket är svårt eftersom det är brant och massa tufor.

Lite grinig är jag över att åka ifrån Rodellar utan att få klättrat en enda led som jag peppat för, men smäter som smör i solen när vi åkte ut till havet på vägen till Suirana. Lunch på sandstand, sol och lite lätt vind under palmer,ja vad mer kan man begära av livet som ledig arbetare?


Det är så konstigt att en resa blir så mycker längre om man bara ser till att flytta på sig lite. Vi hann bara vara i Suirana i två dagar men vår resa känns som en månad istället för en vecka. Det blev att byta tufor mot crimpar och det var definitivt bättre mot knän och leendet kom snabbt tillbaka på läpparna i takt med solens strålar. Många sydklippor, klättring i sporttopp och en önskan att få förlänga min vistelse i Spanien avbryts av vind och tunga regnmoln sista morgonen när vi vaknar. Kroppen tar med glädje emot en vilodag och det blir ett besök till på stranden innan vi väntar in vårt försenade plan mot en vardag hemma.

Den magsjuke och den bakfyllesjuke

Fredagen bjöd på nog den bästa bildvisningen jag sett hitills. Öststats hårdhet blandat med ironi fick mig att smälta och överväga att bli alpinist på heltid. Synd bara att uppslutningen var skam från Göteborgarnas sida, vi var kanske 80(?)som hade orkat oss dit. Kvällen fortsatte med finbesök från Stockholm, både Jonas Paulsson och Stefan Wolf fick en plats på golvet efter lite te, whiskey och för min del halsbandstillverkning.

När Petter stiger upp vid sex tiden nästa morgon så är jag lång borta i drömlandet och vaknar sakta till vid halvnio tiden för att komma iväg till jobbet. Är lite avundsjuk på Stefan som går och laddar för ett försök på sin nytur på Häller(inte Masculine utan ännu en E-led) med strålande sol och nollgradigt.
Det blev inget accessmöte för min del på dagen och det blev besök hos Simons höstfest istället för att gå på Leo Houlding bildvisning. Roligt att få träffa Erik och Mia som är på besök från Örebro, tänker varje gång jag träffar dom att det är tack vare dom jag som jag kom i gång att klättra mycket.
När Jonas ringer och säger att dom ska gå vidare ut och lyssna på Saids band Giddabush, så lämnar jag Lerum och åker hemåt där jag möts av en blek och svag Stefan. Hans projekt blev gjort, men han känner sig inte alls bra i magen och stannar hemma.
Cyklar ner till Teaterskolan Boris och dansar barfota med en hel bunt klättrare till halv tre tiden. Kan inte komma ihåg när jag dansade så mycket senast och varit så glad. Jag och Rikard Ekehed går hemåt medans Jonas och Leo stannar.

Blir väckt vid halv fem tiden på morgonen av en matförgiftad Stefan som undrar om jag har någon Imodium och undrar samtidigt var resten av grabbarna är. Lite bakfull somnar jag om och väcks av en pigg och klättersugen Petter som kommer hem lite efter sju och talar om för mig att solen skiner. Jag lyckas få lite mer sovtid, men det dåliga klättersamvetet föser upp mig vid niotiden.
Jag känner mig ganska fräsch men hittar någon som inte alls är lika pigg..


Jag hör från köksgolvet Leo som sluddrar;
-I can´t go up, have to sleep, so tired..
Grabbarna kom hem vid halv fem tiden så det är inte undra på om han är trött, men Jonas ser lite stressad ut eftersom han ska skjutsa upp Leo till bildvisningen i Stockholm.
Promenad ner med Herman (Stefans hund) för att köpa frukost och när jag kommer hem igen så är alla grabbarna uppe och påklädda och i allafall halvrespektabelt skick.
Vet inte vem det är mest synd om,; Stefan som ska sitta och åka själv upp i sin bil till Stockholm efter inte ha ätit nått på nästan ett helt dygn och varit magsjuk, eller Leo som ska hålla en bildvisning till snart, eller Jonas som ser ganska sliten ut som även han ska köra bil upp och nog känner ett visst ansvar att se till att Leo kommer till sin bildvisning.

Vi tar kurs mot Svanvik efter ha vinkat av pojkarna och får en helt underbar dag. Petter börjar i bar överkropp och klagar över att han långkalsongerna i fullt solsken och när mörkret och kylan kommer packar vi ihop.
Konstaterade att det är snart dags att ta fram isyxorna när vi passerade is som hade vuxit till under dagen.
Förhoppningsvis så är det full vinter när vi kommer hem från Spanien om en vecka, så på återseende tills dess!

Helgens roligaste: Att vara med så många klättrare sent in på natten och dansa till bra musik.
Helgens inspirations citat: Silvo Karo; motivation has never been a problem to me..
Sjukling: Stefan Wolf
Motivation: Spanien resa som närmar sig..
Största svinget: Petter som av misstag klipper ur sig ur repet när han rensar NBK och hamnar i trädet

Fixardag

Jag vaknar tidigt med en soluppgång som färgar hela himlen röd. Det spritter i kroppen och vetskapen om att vi är lediga både vilket betyder en möjlighet till ett Bohus besök.
Jag får äntligen upp Petter ur sängen, lagar frukost, packar väskorna och ignorerar totalt att himlen börjar färgas grå istället.
Dealen blir att jag kör upp och Petter hem så när temperaturen skiftar mellan 4 till 2 grader så låtsas jag om att jag inte ser det.
Sjöhäller upptar mina tankar och jag tänker inte lite mörkgrå himmel och låg temperatur sätta stopp för det. Petter tiger han med men när vi stannar på Statoil macken efter Torp för att köpa kaffe så knottrar sig hela huden av kylan.
Vi blir sittande i bilen en stund och jag vet inte vem som kommer med det först;
- Hm, det är ju ganska kallt ute...
- Jo..

När regndropparna landar på rutan så går det inte att förbi se att det kanske inte är optimalt klätterväder.
Vi vänder hemåt och röjer i klättergarderoben istället, vad gör man inte för att bara få känna på sin utrustning?

Något annat..

Vaknar upp med en massa energi i kroppen trots att jag och Clara ar ute och sprang i regnet igår. Vi är lediga båda två och förvånar oss själva över att inte åka ut och klättra. Solen skiner, det är fem grader och lite blött på asfalten efter gårdagens regn ganska bra förhållande helt enkelt. Men vi packar ryggsäckarna och beger oss till Vättlefjäll för några timmars promenad i solen stället. Skönt att få komma bort från stan lite och bara få andas in riktig höstluft och njuta av att faktiskt få vara ledig på riktigt. Dagen avslutas dock med ett reppass på Domen i ett rasande tempo och jag känner hur min kropp blir lycklig av att få ta i lite trots allt.

Sista helgen?

Trots att det regnade på fredagskvällen så sken solen när klockan ringde ute hos Hanna-Kajsa på morgonen. Jag ringde och väckte Clara och Patrik, bilägarna på väg till Bohuslän men höll på att göra bort oss när jag och H-K fortfarande låg och pratade i sängen en kvart innan vi skulle åka. Vi tog en tur för att hälsa på Åsa, Fredrik och Svante som var nere i helgen och Svante har blivit en bamse sen sist jag såg honom.

En lätt förvånad Hanna plockar upp sitt rack på Häller efter ihop raffsande igår på Buråsen och konstaterar att inte ens hälften av mina prylar ligger i väskan som dom borde. Ringer till Tobias och det visade sig att han hade lagt racket vid insteget istället för vid min väska på Buråsen så jag fick mig ett gott skratt. Med halvlånat rack smyger H-K uppför Mallorol i solen och det är en underbar dag. Vi blir nästan dödade av Petter och Ajja när vi sen ska ta lunch, dom firade ner vid areten ovanför Torline och tycker det är passande att riva ner sten hur som helst.
Med hjälmen på huvudet blir det en snabb lunch eftersom solen redan står lågt och jag visar vägen uppför Djurgårdsfärjan med H-K och Sara i följe. Flickorna dansar upp (eller iallafall Sara, medans H-K fnyser någonting om att hon måste börja stretcha) och det blir en magisk stund på toppen när hela världen färgas rosa innan solen försvinner över kanten. Tyvärr blev det inga bilder från helgen eftersom en lite bakfull och virrig Hanna har svårt att komma ihåg att ta med sig alla sina saker.. Jag har så mycket lycka i kroppen av att få vara ute som jag inte vet vart jag ska göra av. Dagen avslutas med en pizza från Dingle och lekar i stugan lett av Micro.

Vaknar upp i sovsäcken och behöver kissa.. ännu en gång krånglar jag mig ut ur tältet och inser att nu är det faktiskt morgon på riktigt. Det blir Vettekullen för mig och H-K och det är linneväder, som alltid på Vettekullen. Uppvärming på Tröttmössans tystnad och sen slår H-K på stort och onsightar Jum-jum med en heroisk insats. Solen steker när vi tar en välförtjänt lunch och det känns som bättre än så här blir inte livet, ännu en dag med oändligt mycket lycka i kroppen. Vi fortsätter mot Galgberget med förhoppning om att kanske få gjort Abrakadabra men efter ha satt upp topprep så visar det sig att alla grepp på övre hälften är blöta. Jag provar en gång på topp, men det är uteslutet att leda. Vi klättrar Masken istället och i god Hanna stil så stannar jag och säkrar där det känns som svårast och får skäll från Pecka efteråt;
- Hanna, där stannar man inte och lägger säkringar, det är för svårt, där klättrar man bara förbi..

Ja, ja det blir Mixing Matrix på topp en gång men då är det så kallt att fingrarna domnar och det är dags att dra hem. Det visar sig att hela göteborg är på Galgberget och alla samlas på parkeringen, trevligt.

Sänder hårdast: Petter på sin nytur Kärlek på Buråsen
Snyggast på cragget: H-K i rosa linne
Roligast: Lekar i stugan, det borde vara mer
Mest imponerande: Micro med dödsångest på Masken men ändå med kurs uppåt
Tråkigast: inga bilder alls från helgen

Fredagsledig

Petter, Måns och Massih står i startgroparna på fredagsmorgonen med gröten på bordet innan jag ens har hunnit få på mig kläderna. Efter lite beslutsångest om jag ska stanna hemma i Götet och klättra för att sen få träffa Åsa, Svante och Fredrik samt att gå på tjejmiddag väger mot att åka upp till Bohuslän utan reppartner. Vädret är så bra det bara kan bli, 2 grader och sol så det är oundvikligt, det får bli Bohuslän, kanske sista bra dagen för i år. Hela marken är täckt av frost och det märks att vinter är på väg. Jag får tag på Tobbe som gärna vill ha någon att klättra med efter ha skickat iväg sin reppartner (Magnus) till doktorn.

Det får bli Buråsen där solen skiner men väggarna ej är torra, så det blir att racka på för att kasta sig upp på Hygienens fiende nr 1 onsight som uppvärmning. Det gick inte så bra, men en värdig led att komma tillbaka till.

Medans vi tusslar runt lite och klättrar det som är klätterbart, Spångs lilla korta fingerspricka samt en nytur som egentligen är Saras som är halvtorr så gör sig Petter redo för sin tur. Den senaste veckan har han inte varit kontaktbar för tankarna har varit på Buråsen och jag hoppas innerligt att han sätter den. Med en hel hög folk ivrigt påhejande så kämpar han sig till toppen och får avge ett glädjerop innan solen går ner. Jag och Spång packar ihop för att åka tillbaka till Göteborg och tjejmiddag, det blev en fullträff för mig; en perfekt dag i Bohuslän och tjejmiddag med vin och god mat.