Roligt att vara hemmapappa?

För er som tycker att livet känns lite trist just nu, 

det regnar utanför

det är för mycket snö

länge sen solen sken

plastgreppen börjar kännas tråkiga?

Lädernallen räddar er...

god natt =)

Snöklippa

Vettekullen inte i klätterskick på söndagen

Måndagsmorgon, jag tar mig knappt ur sängen.

Kroppen vill inte vakna, alla leder känns igenrostade och sakta men säkert så startar motoriken att komma igång.

Ett intensivt pass på Domen med Emma på fredagskvällen fick mig att fundera vilket nördigt släkte vi är, vi klättrare.

Jag och Emma kunde inte ens slita oss från "uppvärmningshörnet" efter ha börjat klura på trälederna, som jag antar att Lindstedt har satt upp.

En fredagskväll då normala människor (vad nu anses som normalt) brukar hitta på en massa sociala aktiviteter håller förvånandsvärt många klättrare fast på Domen. Vi kämpar i dammet att ta oss upp för några trägrepp och frustrationen över att inte klara alla flytt triggar mig att försöka ännu mer, ännu hårdare.

Snabb dusch och sängläge för morgondagen.

Vi hamnar på Domen på lördagen med då det är riktigt busväder med snö i luften och när armarna värker och axlarna inte pallar att lyfta armarna över huvudet så styr vi bilen upp mot årmöte i Bohusstugan.

Snön fortsätter att vräka ner och  hoppet om att kunna klättra klippa sjunker i takt med att snödrivan utanför fönstret växer.

Övernattning på golvet i Johan och Ann-Sofies sportstuga och nyfikenhet inför morgondagen då vi ska titta på en lägenhet brevid deras.

Petter på Svanvik när solen försvunnit

Lägenheten visar sig ha innebotts av en rökare, så det är bara att be om totalrenovering innan inflyttning, men ser redan fram emot att få flytta in.

Det såg dystert ut på klätterfronten, vi åkte och kollade in Sjöhäller och Vettekullen utan positivt resultat och styrde sen kosan till något som nästan alltid går att lita på, Solvik.

Några vändor upp och ner tills fingrarna kroknade så var iallfall jag färdig för horisontalläge, vilket jag har varit hela dagen idag.

Det är någonting särskilt  med att vara sliten i hela kroppen, riktigt grundligt och jag myser lite att bara t det lugnt idag.

Vi får se hur det känns i morgon!

Räntmästaregatans frisörsalong

En helt vanlig torsdag på året, inte helt annorlunda en någon annan torsdag som passerar förbi i ens liv.

Denna torsdag bjöd dock på en liten överraskning för min del. Vi brukar träffas på Räntmästaregatan med jämna mellan rum, för att springa, basta, äta eller bara ha det allmänt trevligt och så var fallet denna torsdag. 

Värden denna gång var Ann-Sofie som gulligt hade bakat kaka bjöd på mackor och tjejerna kom tillströmmandes från alla möjlig håll.

Lina och Lina, Angelina, Jossan, Clara och Jessica med ett kort besök med Vilja. 

Nästan innan Lina hade hunnit innanför dörren så hade hon part ihop min vilja att bli klippt med slumpen att Angelina som råkar ha gått frisörprogrammet på gymnasiet, med en sax i väskan...

(Lina som dessutom är svarthårig och nyklippt.. och andra Lina som är nybliven rödtopp och nyklippt..)

Ja ni kan ju bara räkna ut hur det slutade, jag fick mina tre års spretande hår tesar avklippta med en ivrig Angelina över mig.

Så nu är jag betydligt mer friserad än vad jag har varit på tre år, mätt och glad över efter en trevlig kväll ännu en kväll på Räntmästaregatan och ser fram emot imorgon bitti då jag ska möta Lina för en morgonsimtur innan jobbet.

Det är inte var dag som jag stöter på en frisör som inte är en frisör mitt på en torsdag på Räntmästaregatan, men idag var kanske min turdag?

vill bli stark..

Träningsvärk i magen efter alla benlyft som Padde tvingar mig att göra på jobbet,
varenda muskel i ryggen är stel och öm efter rep pass på Domen med Petter igår
och jag vill bara tillbaka till Domen imorgon för att få klättra mer!

Det är kanske det enda bra med att ha ett litet uppehåll, motivationen är på skyhög på att bli starkare.. och starkare.. och starkare..

Vill du till Domen i morgon kväll?

Fåntrattsleende

Idag så är jag så där barnsligt lycklig, det snea leendet vill inte riktigt släppa och jag svävar runt på små moln.

Calle Martins flyger inte på Flyende norrmannen

Helgen var helt enkelt för bra, om det nu kan bli för bra för en arbetandes själ.

Jon Smedsås var i stan över helgen och kom med ett gudomligt gott rödvin som intogs tillsammans med Magnus och en mustig fisksoppa.

Redan där somnade jag med ett leende på läpparna, lätt lullig och glad.

Petter fräser runt på Kölhalad i bara långkallingarna

När vi vaknar av att Petter kommer hem på lördagsmorgonen skiner solen för fullt och det spritter i kroppen. Jon följer med bouldergänget ut till medans vi snabbt styr Märta mot Lexby.

Det är kyligt i luften och vattnet är fruset på asfalten och bakom knuten på skolan möter vi mannen som är en av anledningarna att vi valde Lexby idag.

Ajja med en rejäl skepparkrans

Ajja och Jenny är på besök med lille sonen Noa och med så fint besök i stan så var det bara att hitta ett bra ställe att mötas på och vad kan vara bättre än Lexby i sol?

Det blir en rejäl samling uppe på hyllan; Magnus och Emma, David och Calle, Heyman, Oskar och Martin och två till samsas alla om de fina lederna och det är riktigt vårkänsla i luften.

Symaskinsbenen kommer när vi minst anar, Calle vinner nog priset på Klåfinger och det är ett under att han håller ihop det så fint och samlar sig och sätter den på plats.

Vårskaket i kroppen är allt för närvarande hos oss alla och det är bara skönt att höra att jag inte är själv över att känna mig lite obekväm.

Magnus håller nerverna i styr på Mental Kontroll

Dagen på hyllan avslutas med en magisk stund innan det sista ljuset försvinner samlade med varsin thermos sittandes i gräset och bara njuter. Den vanliga världen försvinner och där finns bara vi och nuet.

Den härliga känslan av att vara sliten i kroppen, med klättring i kroppen och sista solstrålarna och underbara människor.

Det är den känslan jag vill behålla och plocka fram när det är dåligt väder, eller arbetsdagen känns för lång.

Ett snabbt varv till lägenheten innan det avr dags för Petter att ha bildvisning på Domen från USA resan och han och Stefan Wolf fribestigning av Golden Gate.

Många bilder på bara överkroppar, det gillar jag... Jenny och Noa dyker upp och det är så härligt att se både Jenny och Ajja så lyckliga.

Ännu en underbar dag tänker jag innan jag somnar och hoppas på ännu en fin dag, trots att väderprognosen ser bister ut.

Magnus försöker hålla värmen

Det är grått ute när Petter stiger upp för sitt dygnspass på stationen och långt inne i mig så kommer tanken; gott med lite sovmorgon.

För säkerhets skull så vinklar jag persiennerna ifall solen skulle komma på andra tankar.

Plötligt så vaknar jag med ett ryck; solen skiner utanför, hur kan det vara möjligt?

Jag fullkomligt kastar mig ur sängen och huvudet hinner inte med riktigt, utan tar yttligare en halvtimme eller nått innan jag vaknar på riktigt.

Det får bli stora väggen i Utby, det är nära och fint och har inte fått något besök av mig det här året. Jon lånar en sele och vi plockar upp Magnus på vägen.

Väl ute vid klippan så låter det som om Oskar och Martin ska ångra sig, men med lägesrapport från oss (sol och varmt trots bistert och moln) så dyker de upp.

Topprep överallt och huden slits snabbt och greppen känns läskigt små på Kronenburg, var de verkliga så här små förra gången?

Vi avslutar med fem gånger var på Tuborg när vi egentligen har gett upp för dagen och pizzan på Utby pizzeria med Magnus har nog inte smakat så bra på länge.

Leendet känns konstant nu, jag kan inte få bort det, just nu änns livet för bra för att vara sant.

Porrskådis?

Faderollan i smålandssnö

- Äh, det ser ut som du har en peruk som en porrskådis skulle ha, säger min far skeptiskt.

Jaha, tack för den... tänker att det är för att han har så taskig syn, så han ser ändå inte...

Han ångrar sig dagen efter;

- Ja, det kanske inte är så illa ändå... så här i dagsljuset..

Jag garvar och nu är ändå håret rött som en porrskådis (tydligen) och jag är nöjd. Tur är väl det för det försvinner inte av sig själv iallfall.

En helg hos Olle har lugnat ner mig kraftigt, det händer inte så mycket i Klavreström och det var nog precis det jag behövde.

Tack Olle, du är världens bästa!

Dålig dag?

Vissa dagar är inte ämnade för att finnas, som när det hamnar vitpeppar på gröten istället för kanel när förseningen redan står runt dörren.

Eller som den här morgonen som lämnade en tung klump i magen av olika anledningar som inte vill släppa under dagen, utan hänger sig kvar som en blodigel.

Men så kan även de sämsta dagarna vändas till en sådan dag som leendet knappt kan ge sig när jag cyklar hemåt.
Så var det idag och jag älskar den känslan av lycka, av lätthet som fyller mig de dagarna.
När backen hem känns som en fjutt och lckan i benen trampar cyklen av sig själv och ehla värlen verkar god.

Jag hade bildvisning på Fjällsport idag och det kändes som om det blev lyckat, det är så svårt att veta om folk tycker att det är intressant att höra mig stå och mala på om min resa, men jag hoppas att de ca 50 som kom iallfall fick ut någonting av det.
Kvällen avslutades med en god porter (Ocean, göteborgs bryggt) på haket brevid jobbet med massa positiv energi från underbara tjejer; Hanna-Kajsa, Johanna, Emma, Annika och Karin.
En liten mini reunion från Rjukan och de gav mig så mycket extra boost idag, tack för det tjejer!

Men så tänker jag på Simon och Åsa där hela deras hus på Branta Liden brann ner, bara några dagar innan deras lilla Ingelin vile komma ut, och då ställs ens egen dåliga dag ganska bra helt plötsligt.
Nu är de i Åre för att hinna landa, kolla in deras blogg om du undrar vad som händer med dom.

Så ge aldrig upp hoppet en sådan dag när allt känns piss, dagen kan faktiskt vända till en av de bättre dagarna på länge.

Orion

Det är mörkt och stjärnklart när jag cyklar hem för måndagstjejträff.
Plötsligt upptäcker jag till min förvåning Orion och en klart lysande halvmåne på himlen.
Har inte sett Orion sen de mörka nätterna ute i öknen som Indian Creek bjöd på och ett leende sprider sig.

Det är någonting magiskt med månen, någonting som jag inte kan sluta titta på, så om du inte har varit ute och tittat på stjärnhimlen på länge; ut med dig!
Jag kan nästan lova att du kommer in med ett leende på läpparna..

Kontrast helg

Hela föräldraligan i solen

Petter jobbar dygn, detta skulle vara min fixarlördag med möjlighet att ta igen allt som jag borde ha gjort.
Jag vaknar av att det är ovanligt ljust, det kan inte vara sant.
Jo då, solen skiner utanför.
Inte riktigt enligt planen och eftersom jag är en människa helt utan självdisceplin så vet jag att jag inte kommer kunna hålla mig inomhus.
Så det är bara att följa med ut och åka skridskor på Surtesjön med föräldraligan.























Clara strax innan fotplurrning

Måste erkänna att jag kände mig lite vilsen bland alla barn och föräldraprat, så det var skönt att komma ut och åka lite.
Det låg ett tunt tunt snötäcke på, vilket brukar vara ett väldigt bra sätt och se om det är blött någonstans.
Av någon anledning så gick inte alla varningsklockor fram när jag och Clara åkte och tittade på stenen mitt i sjön.
Ja, mycket riktigt, jag blev lite blöt om foten, men som tur så blev det bara en fot och inte hela kroppen..






























Magnus på Plugghästen

Jag vaknar av att Petter smyger in i lägenheten och av ren rutin kommer frågan innan jag ens har hunnit vakna;
- Vad är det för väder?
En ovana som sitter i sen vår tid i Lofoten där väderprognosen styr ens liv.

Sol, tre minus grader.

Åh, det spritter i kroppen, sol, Petter är ledig och nu kan jag inte ligga kvar i sängen en sekund till.
Jag vill klättra!!




























Petter följer glatt i gympadojjor

Vi rattar Bettan till Lexby där Magnus, Oskar och Gross redan är hemmatama.
Jag får börja och Plugghästen brukar vara en skön start på året.

Det är lite kallt i sprickan, men det är underbart att få klättra på granit igen för första gången i år.
Det känns ovant, kroppen är inställd på Indian Creek och parallella sprickor, den förstår inte alls det här med knövlig Lexbyklippa.
Händerna söker automatiskt efter handjam och jag måste nästan le lite åt mig själv när jag krystat handjammar i flärad spricka när det är en stor perfekt jugg brevid.

Oskar sätter topp på Kölhalad

Grabbarna är i full färd att sätta topp på Kölhalad, den verkar vara otrolig, det får bli en annan dag, men jag ser att Petter blir glad för att det finna intresse att köra på den.
Idag så nöjer jag mig med lite lättare leder, kroppen vet inte riktigt hur den ska bete sig på klippan än.

Det verkar som om allt jag har lärt mig är bortfluget, speciellt när jag upptäcker att jag har två höger skor med mig ut. Ja ja, det är inte alla dagar det är lätt att heta Hanna Mellin..
Tur att ens pojkvän bara har en halv storlek större på klätterskor.

Vi får en underbar dag och det är sorgligt att säga hejdå till Petter, han ska frossa i kalksten i Spanien i tio dagar.. inte alla avundsjuk, bara lite.