Bröllop och kärlek

Ni skulle kunna tro att det är torka i mitt liv just för tillfället, inläggen tycks ha dött ut, men i verkligheten har det varit just tvärtom.
Det har hänt lite för mycket så jag har inte riktigt hunnit landa i allt och då får jag ingen ro i kroppen att skriva.

Barfotakärlek

Det vackraste som har hänt är utan tvekan Lina och Walkers bröllop på Tjärnö förra helgen.

Det var det finaste bröllop jag har varit på, den kärlek som lyste ur både Linas och Walkers ögon vid vigseln är nog den starkaste jag har sett, det var magiskt att se.

Det blev givetvis ett väldigt lyckat bröllop med massa trevliga människor, halva Göteborg var där, god mat, många gravida magar och ett väldigt dansande in sent på natten.

Killkärlek

Det var fint att se kärleken spira under kvällen och att fler än Lina och Walker fann varandra, trots att Ajja delade tält med Linus istället för Henrik.
De underhöll oss dock hela middagen och såg till att våra glas var välfyllda och jag var lite glad att Ajja var gräsänkling, då Jenny var på möhippa, för då fick jag någon att dansa med under kvällen.
Just det där med par kändes lite mer påtagligt under just ett bröllop, och min Petter var och klättrade med Erik på Getåsprickan.

Jossan finklädd i rött

Mest spännande var det att få se alla jag känner, som jag är van att se svettiga och lite skitiga i klätterkläder, uppklädda från topp till tå.
Jag, Hilde och Ankan som sov hos Lill-Oskar på väg ner på fredagen fick styla oss i bilen.
Lättast hade Ankan det som bara bytte kläder på parkeringen vid färjan, medans jag satt med papiljotter över hela huvudet och försökte undvika att få fartränder av mascaran när Hilde körde på krokiga vägar.

Tack så jättemycket Lina och Walker för ett underbart bröllop, må ni leva lyckliga i alla era dar!

Long gone

Dom är borta
Den största glädjen med att cykla till jobbet har försvunnit nästan lika spårlöst som dom kom.
Antingen är de stulna av någon som tycker dom är lika söta som jag tycker, eller så har deras rättmäktiga ägare plockat in dom för att sedan förhoppningsvis rasta dom ännu en gång i höst
Jag sörjer mina hundar lite, men har så mycket annat att glädjas över, Lina och Walkers bröllop i morgon, vår USA resa till hösten, dagen på Sjöhäller igår tillsammans med Petter.

Ha en fin helg, sörj det som sörjas skall, men glädjs lite mer.

Stads konst

Rondellhundar gör mig glad

I vintras stod en hel dalmatinerfamilj och prydde rondellen i korsningen Norra gubberogatan, St Pauligatan, den gladde mig i regnet och gjorde det lite lättare att övervinna Gore-tex svetten.

Nu är nästan hela familjen tillbaka, dom dök upp för en vecka sen,
Jag blev så glad så jag stannade för att ta kort på dom.
Det ska man tydligen inte göra, då avviker man från det normala, och det var ren tur att det inte blev någon kollision mellan alla bilägare som definitivt inte höll ögonen på vägen.

Tråkigt nog så har familjen minskat och i morse stog det två små killar kvar, lite ensamt men dom håller mig sällskap.

Regnmorgon

Det har regnat ute, luften känns så där ren som jag har saknat den senaste tiden.

Jag cyklar till jobbet och tar stora djupa andetag, djupa andetag som fyller min kropp med lycka.
All ära till fina soldagar som vi har varit lyckligt lottade med sista tiden, men jag älskar lukten av regn.

Cykelturen till och från jobbet är min lilla egna stund, tankarna vandrar fritt som dom vill.
Jag låter dom komma, jag registrerar små saker som är helt ovidkommande.

Bilarna som susar förbi när jag cyklar över motorvägen

Jättelokan luktar hundbajs

En man med silvertejpad Ica papperspåse

Himlen som skiftar mellan svart och grått

Jag vägrar att anpassa mig efter vädret och har därför ingen regnkläder med mig

Jag blir omcyklad, det betyder att det står -1 till mig, det är min sport på morgonen, cykla lugnt till jobbet men akta mig för att bli omcyklad.
En bra dag brukar det bli runt +5 till mig, jag brukar ta dom vid övergångsstället vid Ullevi där cyklisterna snällt står och väntar vid rödljuset, men idag blev det alltså -1.
Det var nära att det skulle stå 0-0, jag hade spanat in ryggen på en äldre herre som sakta men säkert tog sig framåt några hundra meter framför mig.
Lite självgott ökade jag farten och tänkte att jag skulle gå ut med seger, det ska man aldrig göra.
Snopet ser jag att han snabbt svänger in höger och då räknas det inte.

Himlens karaktär ändrar sig, det börjar regna, inte mycket, små droppar som sakta faller från skyn,
Jag ler ett stort leende och slår koden till Fjällsport och slutar tänka.

Äckelfästingar

Dom är luriga dom där små rackarna som bor i gräset under alla klippor som jag tycker om att besöka.
Blinda är dom och lever sina liv 20 cm från marken i hopp om att ett snällt litet varmblodigt djur ska lunka förbi så dom ska få suga lite bld för att kunna fortplanta sig.

Ja, ja en enda fästing har jag fått det här året, tydligen så är det ovanligt få fästingar i år berättade min doktor snällt för mig, det har med värmen att göra.

Det gjorde mig inte särskilt mycket gladare, jag har fortfarande fått en fästing och den rackaren lyckades smitta mig med borelia.
Så nu är det Kåvepenin tre gånger om dagen i tio dagar som gäller och förhoppningsvis så kommer den konstiga ringen i knävecket försvinna och jag kommer att känna mig lite piggare.

Så se upp för fästingarna i gräset, dom ligger och lurpassar på dig med sjukdommar och allt..

Vem är du glad i?

Dom senaste dagarna har, av olika anledningar, lett till diskutioner om hur vi som människor påverkar varandra både både positivt och negativt.

Lars frågade mig när jag stog efter jobbet i måndags och väntade på Petter som skulle komma och hämta mig om jag var nykär och efter lite betänkte tid så svarade jag faktiskt ja.
Jag är nog lite nykär i Petter.
Det finns många människor jag är glad i (för att sno lite norska utryck, men jag tycker att det är så bra) och jag vill att alla dom ska få veta det, även om jag är allt för dålig på att berätta det och jag är extra glad i Petter.

Så idag kan väl du känna efter vem du är extra glad i och berätta det till personen i fråga?

Nu ska jag springa till vårdcentralen för att få mina misstankar bekräftade om ett boreliabett i knävecket, håll tummarna att det inte är det.

Stor kram till alla

Sverigesommar

Linus som stolt husägare

Tiden räcker inte riktigt till i mitt liv, iallafall inte till att göra en massa småsaker, tex som att skriva här.
Det gör ingenting har jag kommit på för istället gör jag någonting som får mig att må bra; träffar vänner jag tycker om och försöker vara ute och klättra så mycket som möjligt.

Den gångna helgen var väldigt trevlig, jag åkte upp tillsammans med Henrik Sjökvist och tillhörande diskution om livet och val vi gör.
Hilde och Linus hade väntat med middagen tills jag dök upp, sill med färsk potatis och lite vin och Hanna-Kajsa dök upp lagom till efterrätten.

Hanna-Kajsa i värmen som nästan var outhärdlig

Livet kan kännas så olika meningsfullt, men i fredagen bjöd på en riktigt högkvalitativ dag, sov morgon, yoga innan frukost i solen, en väldigt trevlig dag med HK på Skälefjäll.
En känsla av totalt lugn och välbefinnande, lite vad jag behövde innan en helg med nybörjarkurs.

Kvällen toppades med ett telefonsamtal från Alexanderssons pöjk, Oskar ringer, hemkommen från USA och bjuder in sig själv på middag hemma hos oss.
Det var bara att ringa och förvarna en ovetande Stefan om att Hilde, Magnus och Oskar skulle dimpa ner.
En sen kväll med ännu lite mer alkohol skulle fått Toffe att få utbrista; inte instruktörsmässigt Mellin när jag halvfull försökte tänka ut vad jag skulle ha med mig för morgondagen.




























Andreas och Josefine i gassande sol

Jag var en trafikfara på morgonen när jag hämtade Magnus, men det blev bättre ut under dagen, kanske för att instruktörsrollen kräver det?

Nu räcker inte tiden igen, så nu ska jag gå och lägga mig och får försöka imorgon med uppdatering om en blåsig dag på Hallinden med Petter idag.

Vad är det med blåst som gör att man blir så oändligt mycket mer sliten förresten?
Idag har det tjutit hela dagen i öronen, jag hade på mig mina fina örhängen som jag fick av HK i försenad födelsedagspresent och dom genererade en vindturbulens i öronen, kanske därför..

Möhippehelg

Det är tomt i huvudet.

Jag somnade på soffan efter jobbet och var djupt nere i sömnens förädiska landskap när ett bekant ljud obönhörligt knackar på min drömvärld.
Det är Hilde som ringer för att fråga om den frågan som har hängt i luften sen hon fick veta att det är torrt på Kjerag.
Det känns lite overkligt att bestämma oss för att köra nästa helg om vädret håller i sig. Tanken har hela tiden varit att vi skulle åka dit i juli, augusti någongång för det är då det brukar vara torrt och helt plötsligt så närmade det si med stormsteg.
Förhoppningen är att klättra Hoka Hey (vad annars, klättrar några svenskar någonting annat på Kjerag?) fritt på en dag, vi får se hur det går.
Här har jag retat Ann-Sofie och Lina för om var nervösa inför Mongejura och helt plötsligt blev jag lite nervös själv och var tvungen att plocka fram guidboken.
Det kommer att bli en lååång dag, visserligen är den kortare, ja, ja, några replängder kortare iallafall än Mongjura, men avsevärt mycket svårare.

Jag är fortfarande helt borta och tog en sväng till Clara och Patrik för att försöka vakna till lite.

Clara och Oskar finklädda inför sin examen

I fredags var Clara färdig med sina läkarstudier och det blev en liten fest på gården utanför oss med hela klättergänget samlat.
Det låter lite cliche, men jag kan inte förstå att det har gått så fort, Clara började läsa till läkare när jag och Petter flyttade till Göteborg och det känns inte som om det var så länge sen.

Möhippesamling

Efter jobbet så blev jag upp plockad av Lina, Jessica och Jossan för att åka ut till Hönö för att fortsätta dagen på Linas möhippa.
Hönö är verkligen underbart på kvällen när det är varmt, badkläderna åkte på så fort vi kom ut till vårt läger och två dopp svalkade av oss lite.
Dom tre badkrukorna Lina, Lina och jag stog kvar på klippkanten och funderade om det verkligen var ett så smart drag att hoppa i det kalla vattnet. Lina kunde inte låta bli att ge vår soon to be married Lina en knuff i ryggen och då var jag snabb att ge Lina själv en knuff och jag skulle vilja se hennes ansiktsuttryck ändras från triumf till kraftig förvåning.
Det blev grillning, vindrickande och gitarrspelande med sång till och en väldigt trevlig kväll.

Lina visar hur glad hon är i Walker

Både Henrik och Linus var med och förgyllde kvällen med gitarrspelande och improviserade låtar, de två mest populära för kvällen var nog "tjejsnack och kiss" samt "varmt fast det ente ens äär juni" som hann över gå till "varmt föör att vara juni" på skånska.
Det blev inte sängdags förrens solen höll på att gå upp så min och Hildes plan om klättring på söndagen försköts till långt in på kvällen efter en middagslur hemma hos oss.

Sömning morgongäster

En nyfriserad Jonas dök upp med Massih och Stefan på söndagskvällen men jag var så trött så ögonen gick i kors. När whiskeyflaskan åkte fram på bordet så var det dags för mig att inta horisontalläge och återfå kontakten med John Blund, det gick fort..

Trots att jag knappt klarade av att hålla ögonlocken uppe på Fjällsport så sprack planen om att komma i säng tidigt igår. Stefan hade en imponerande vighetsuppvisning som fick mig känna mig gammal och stel. Split, spagat, gå upp i handstående, väldigt höga sparka, ja allt utfördes på vardagsrumsgolvet och efter det kändes det som att lite träning skulle vara bra.
Det blev ett pass styrketräning medans Petter och Stefan satt och smidde USA planer och sen, av någon anledning, så blev det en joggingtur med Petter efter det.
Jag vet inte riktigt vad det var som tog åt mig, men när Petter och Stefan gick upp tidigt i morse för att åka till Bohuslän så var jag inte kontaktbar.

Eller som Petter sa på telefon;
- Jag försökte säga hejdå men allt jag såg var rullande ögonvitor när du försökte svara..